Avsnitt 11 – Förintelsen, del 1

I det här avsnittet: i den första delen av två försöker jag ge en överblick över Förintelsen och vad som skedde från nazisternas maktövertagande, via beslutet att bygga förintelseläger, till krigsslutet. Hur kunde det här ske och varför?

Vad ledde fram till beslutet att etablera förintelselägren i Polen? Och hur kunde Europas mest integrerade judiska befolkning förvandlas till statens och folkets fiende, utpekade för att ha framtvingat förlusten i första världskriget och den ekonomiska kraschen 1929, bland mycket annat? Allt detta och mycket mer i avsnitt elva av Kvalificerat Hemligt.

Musik i avsnittet:

Stephan Banking – Die weisse rose (länk)
Richard Wagner – Die Walküre (länk)

Länkar till mer material

• VIDEOKLIPP

  • Shoah, fakta om förintelsen – svenskt tal. Dokumentär som täcker ungefär samma tidsperiod som det här poddavsnitt
  • Nazi concentration camps – Den film som visades under Nürnbergrättegångarna för att ge en bild av det brott mot mänskligheten som skett. OBS! Varning för väldigt starka bilder

• WEBBSIDOR

  • The Nizkor Project – Massiv informationssida kring allt som har att göra med Förintelsen. Här finns också mycket material för den som vill läsa på om förintelseförnekelse
  • Filmen Conspiracy – Film om Wannsee-mötet 1942, med Kenneth Branagh som Reinhard Heydrich och Stanley Tucci som Adolf Eichmann. Välgjort kammardrama med mycket stillsam och undertryckt hot genom hela filmen.
  • Wikipedia, Förintelsen – Uppslagssidan för Förintelsen
  • Wikipedia, Aktion T4 – Uppslagssidan för eutanasiprojektet som var aktivt mellan 1939-1941. Det här programmet var förstadiet inför Förintelsen
  • Wikipedia, Operation Reinhard – Uppslagssida för Operation Reinhard, projektet där förintelselägren Treblinka, Sobibor och Belzec ingår
  • Levande Historia – Svensk myndighet som med ”utgångspunkt i Förintelsen, främja arbete med demokrati, tolerans och alla människors lika värde”
  • Auschwitz – Officiell hemsida för museet vid koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau

Avsnittsanteckningar

Kvalificerat Hemligt 11 – Förintelsen, del 1

Det var en resa jag hade velat göra länge, att besöka koncentrationslägret Auschwitz och med egna ögon se det som man så ofta läst och sett filmer om. Och i sluter av 2012 fick jag chansen, tillsammans med en god vän.

Turen genom de två områdena tog större delen av dagen, och för varje rum och plats vi stannade vid ökade känslan av obehag och den nästan drömlika känslan av overklighet. Hur kunde det här ske?

Och trots att jag var rätt välklädd så dröjde det inte länge förrän jag var kall inpå benet och även om det var snart åtgärdat med lite varm mat satt kylan kvar i huvudet långt efter. Särskilt när tanken slog mig att fångarna i lägret fick gå omkring i samma kyla som jag upplevt, fast med enbart tunna bomullskläder som skydd.

Efter att ha sett lägret och efter ha läst så mycket om förintelsen är det obegripligt hur någon med intellektuell heder kan hävda att det inte skett.

Och det är den här mörka delen av konspirationsvärlden vi ska titta på idag, förintelseförnekelse.

För även om det är ett tungt ämne ska ni ändå vara välkomna till det här avsnittet av Kvalificerat Hemligt – det första programmet av två om förintelsen och förintelseförnekelse.

Förintelseförnekelse, alltså den tro som bygger på att man betvivlar att judar, romer och andra personer dödades systematiskt av tredje riket, är en av de absolut obehagligaste formerna av konspirationstro som man stöter på.

För det är inte bara det faktum att man förvägrar flera miljoner döda och deras efterlevande deras värdighet eller de hundratusentals som överlevde sin historia. Man förvägrar också den nazistiska statsapparaten den skuld, både juridisk och politisk, som den bär.

Aldrig tidigare, eller senare, har man med den här typen av medel, metodik och med sådan kall effektivitet ägnat sådana resurser åt att ta död på folkgrupper. Och kanske det är här som problemet delvis ligger; att grundprincipen är så oerhört svår att ta in, så bisarr, att det är lättare att tvivla än att greppa vidden av det som skedde.

Men i det här och kommande avsnitt ska vi i alla fall försöka. Och för att vi ska få detta hanterligt behöver vi börja med att titta på dels det tyska samhällets antisemitism, dels synen på de personer man ansåg vara livsodugliga samt hur koncentrations och utrotningslägren kom till.

Antisemitism var något som inte var främmande för Europa. Tvärtom så var det något som ingick i samhällsbilden. Och även om den judiska folkgruppen i Tyskland var förhållandevis integrerade behövdes inte mycket för att väcka det gamla hatet till liv igen. Den ekonomiska krisen i Tyskland i slutet av 1920-talet och nazisternas maktövertagande 1933 innebar att judarna återigen sågs som mindre värda och en fara för samhället. Till detta lägger vi också konspirationsteorier som att judarna orsakade både förlusten i första världskriget och den ekonomiska kraschen. Nazistpartiets medier, både tryckt och filmad, ser till att hamra in budskapet om den judiska folkgruppen. Och budskapet blir allt mer aggressivt och uttalat, en tysk jude är inte en del av samhället och vill inte Tyskland väl.

I samband med nazisternas maktövertagande 1933 utropade Adolf Hitler en bojkott mot judiskt ägda affärer. Och strax efter detta togs ett beslut som klargjorde att personer med judiskt ursprung inte fick ha offentliga eller juridiska ämbeten.

Men det här var bara de första stegen mot det som kom att bli total avhumanisering av den judiska folkgruppen. De så kallade Nürnberglagarna, som togs fram 1935, fråntog den judiska folkgruppen sina rättigheter i det tyska samhället. Dessutom förbjöds etniska tyskar från att gifta sig med personer av judisk börd.

De här lagarna, ja de expanderades något senare genom att även inkludera romer och svarta bland de drabbade. Men däremot vågade man inte tillämpa dom förrän EFTER Berlin-OS sommaren -36. Men efter detta börjar lagarna tillämpas och tyska judar är plötsligt fast i en rävsax. Inte nog med den utsatta position man redan befunnit sig i, den som försöker lämna Tyskland tvingas betala en skatt på upp till 90% innan hen släpps ut. Dessutom påbörjas tvångsdeporteringar då Tyskland i augusti 1938 meddelar att man upphäver uppehållstillstånd för utlänningar. I den här gruppen räknar tyska myndigheter in tyskfödda judar med utländsk bakgrund.

Sjunde november 1938 skjuts en ambassadtjänsteman i Paris av en desperat judisk man efter att hela hans släkt deporterats till Polen från Tyskland. Ambassadtjänstemannen dör två dagar senare och svaret från den tyska regimen är direkt och skoningslöst.

Tjänstemannens död sammanfaller med årsdagen av den så kallade Ölhallskuppen, det vill säga nazistpartiets försök att med våld ta över makten i Tyskland 1923 och faller väl in i nazisternas plan. Propagandaminister Göbbels håller ett tal där han gör klart att partiet inte kommer fira årsdagen men om “spontana demonstrationer” uppstår kommer man inte att ingripa.

Och det råder ingen tvekan om vad målet skulle vara för så kallade spontana demonstrationerna; judiska affärer, verksamheter och synagogor. Under natten till den tionde ger sig nazistiska stormtrupper från SA [LJUD: Sturmabteilung] och Hitler jugend ut över hela Tyskland och börjar slå sönder judiska affärer, hem och synagogor.

Under den här natten skickas också order ut från säkerhetstjänsten [LJUD: Siecherheitdienst] där man instruerar stormtrupperna och polisen hur man ska hantera upploppen så att de inte drabbar andra än judar.

När dagen gryr har närmare 7 500 judiska affärer slagits sönder och plundrats, 267 synagogor har mer eller mindre förstörts, minst 91 personer mördats och drygt 30 000 judiska män har gripits och sats i koncentrationsläger. Den här natten fick sitt namn på grund av de enorma mängder sönderslaget glas som låg på gatan dagen efter. Därför kallades den hädanefter för Kristallnatten.

Koncentrationsläger, ja. Vid det här läget, i slutet av 30-talet men innan andra världskriget brutit ut, fanns redan ett antal aktiva, stora läger där misshagliga individer, oavsett om de var kriminella, politiskt aktiva eller av en folkgrupp nazisterna såg som mindre värd, sattes.

Det första lägret, Dachau, upprättades redan 1933 i samband med nazisternas maktövertagande och kunde hålla 5 000 fångar. Systemet med koncentrationsläger utökades snabbt och blir både ett system för att bli av med sådana som nazistpartiet ser som icke önskvärda och ett system att få billig arbetskraft till industrin som rustar för ett kommande krig.

1938 påbörjar två män tillhörande Hitlers kansli, Philipp Bouhler chefen för kansliet och Karl Brandt som är en av Hitlers läkare, ett program som går ut på något lika enkelt som horribelt: för att hålla nationen fri från oönskade, funktionshindrade individer ska dom dödas. Statsapparaten ansåg att de här människorna inte hade någon rätt till liv, termen för det var ”Lebensunwertes Leben”, ”liv ovärdigt liv”. Programmet får namnet T4 efter adressen [LJUD: Tiergartenstrasse 4] till ett av programmets kontor. adressen där kontoret återfinns.

I augusti 1939 skickas så en order ut att vårdpersonal måste rapportera om man hade barn upp till tre års ålder med svåra funktionshinder i sin vård. Barnen slussades vidare till sex stycken utvalda sjukhus där man dödade dem genom att bland annat gasa ihjäl dem.

Men efter krigsutbrottet i September -39 utökades åldern gradvis upp till sjutton års ålder samt att de funktionshinder som räknades in som oönskade utökades kraftigt.

T4-programmet var, kan man säga, Förintelsen, fast i mycket mindre skala. Maktapparaten fick öva på att leta upp dom man ansåg vara oönskade, ordna transporter, effektivisera dödandet och bortforslandet av kroppar och, kanske än viktigare när vi pratar om konspirationstro: man lärde sig att hålla saker hemligt, minska pappersspåren och hålla vetskapen om programmet inom en liten grupp personer.

I oktober -39 skriver Hitler på ett direktiv som godkänner dödandet inom T4-programmet. Direktivet dateras däremot till september i samma är, det vill säga den månad som andra världskriget bryter ut. Dateringen kan ses som ett försök att få programmet att se ut som ett resultat av krigsutbrottet, för man var medveten att det som skedde i program T4 inte på något sätt skulle få komma ut till allmänheten.

Men långsamt börjar folk förstå vad som sker, protesterna ökar till och med inom partiet. De ökande protesterna från samhället, partiet och kyrkan leder till att programmet avslutas. Däremot fortsätter dödandet av funktionshindrade, fast på mindre organiserat sätt, ända till krigsslutet 1945. Totalt bedömer man att mellan 75 000 till 100 000 barn och unga dödades i T4-programmet.

I och med krigets utbrott i september 1939 expanderar man nu det nätverk av koncentrationsläger som har ett primärt syfte: Att genom slavarbete, svält, tortyr och direkt dödande göra sig av med utpekade grupper av människor som staten inte ser som människor. Ansvariga för lägret är SS, alltså den paramilitära organisation som bland annat ansvarade för säkerhetstjänsten och säkerhetspolisen,

De här koncentrationslägren fyller sitt syfte, men då nazisterna deporterar kvinnor, gamla och barn ser man behovet att göra sig av med dessa då de inte fyller någon funktion inom industriarbete, tillverkning eller administration. Istället upprättas gaskamrar i ett antal koncentrationsläger under 1942 där dödandet ökar allt eftersom.

Efter invasionen av Polen upprättar nazisterna ghetton där polska judar placeras. Dessa ghetton är i stort sett fängelser där befolkningen hålls och där mat, vatten och sjukvård är extremt bristfällig. Sjukdomar härjar och många dör redan innanför dessa väggar. Men det är bara början. Tyskarna kräver att varje ghetto har ett styrande råd [LJUD: Judenrat] som hanterar den dagliga skötseln av ghetto. Och snart kräver man listor från rådet på vilka personer och familjer som ska deporteras för att skickas till förintelselägren.

För i januari 1942 samlas representanter från UD, Justitiedepartementet, inrikesdepartementet och SS vid kurorten Wannsee. Sammankallande av mötet, det är Reinhard Heydrich, chefen för säkerhetstjänsten SD [Ljud: SICHERHEITDIENST]. Och skälet att han kallat dessa representanter till mötet är på grund av den order som Heydrich fick av då vicekanslern Hermann Göring sommaren 1941, där Heydrich får ansvaret att undersöka hur den så kallade slutgiltiga lösningen, alltså utplånandet av Europas judar, skulle kunna utformas.

På mötet går deltagarna igenom hur många judar som finns i Europa, både under nazisternas styre men även i övriga länder. En diskussion uppstår hur det ska gå till att räkna in personer som judar och var gränsen ska dras. När frågan lösts tas beslutet att påbörja förintelsen genom deportering till Polen för vidare hantering, internering och dödande, en plan som kom att kallas för Operation Reinhardt. Allt nedtecknas i ett protokoll, men på Heydrichs order hålls språket medvetet otydligt och eufemismerna är många.

Det här mötet tar totalt nittio minuter.

Wannsee-konferensen är startskottet på det som man kallar för Förintelsen. Men redan innan beslutet om Förintelsen tas i Wannsee har man påbörjat utrotningsaktioner på östfronten, där så kallade Einsatzgruppen samlat ihop judar, kommunister och folk som inte ansågs vara mänskliga och avrättade dem, både genom massarkebuseringar och genom gasningar i mobila gaskamrar. Men efter att utrotningslägren upprättats skickade man framför allt dessa personer via järnväg till Polen.

Efter att Operation Reinhardt beslutats påbörjas så förberedelserna för utrotning av judar i Polen. Lägret Belszec står klart redan våren – 42 och följs snart av två läger till: Sobibor och Treblinka. Det är dom här lägren som ingår i Operation Reinhardt. Det fanns andra läger [Ljud: Chelmno, Majdanek, Auschwitz II] som fungerade som utrotningsläger, men i mindre skala eller som del i större koncentrationsläger.

De tre utrotningslägren är uppbyggda för att dölja dödandet in i det längsta för de människor som kom dit. De som överlevde färden, tätt packade i boskapsvagnar på långa sträckor, fördes ut vid något som såg ut som en tågstation. Efter ankomsten leddes man till olika anhalter för att kunna göra sig av med sina väskor och tillhörigheter på ett någorlunda ordnat sätt. Inte ens när man leddes till gaskammaren var det uppenbart vad som skulle ske, offren informerades om att de skulle få duscha inför fortsatt hantering inne i lägret. Allt för att lugna offren och säkerställa att de inte får panik eller försöker kämpa tillbaka.

För att gasa ihjäl offren i gaskamrarna användes kraftiga dieselmotorer som pumpar in giftiga avgaser som efter 20-30 minuter tagit livet av de i kammaren. Fångar, så kallade sonderkommando, får uppgiften att rensa ur kamrarna efter varje gasning, komplett med att gå igenom kropparna i jakt på värdesaker och guldtänder, allt av minsta värde ska tas tillvara.

Kropparna las sedan i massgravar utanför lägret men ganska snart påbörjas ett arbete för att dölja morden som skett på industriell skala. Detta sker inte bara vid förintelselägren utan även i koncentrationslägren. Sonderkommando får order om att gräva upp kropparna ur massgravarna. Efter att kropparna grävts upp placeras de på stora bål och bränns. De delar som inte kan brännas upp krossas i särskilda maskiner för att så lite som möjligt ska finnas kvar.

Som jag tidigare nämnt gör man åtskillnad på de läger som existerade enbart för att döda människor, förintelseläger och de läger där fångarna fick arbeta ihjäl sig men där också gasande och dödande skedde, koncentrationsläger.

Operation Reinhardt avslutas under hösten 1943 och förintelselägren Sobibor, Belzec och Treblinka monteras alla ned samtidigt som SS förstör sina pappersarkiv i lägren. Arbetsstyrkan på plats planterar bland annat träd, bygger byggnader på marken och gör allt för att man inte ska se eller misstänka att något så horribelt skett på dom här platserna. De ur sonderkommando som överlevt skickas oftast till andra, kvarvarande förintelseläger för att dödas. Inga vittnen ska lämnas…

I koncentrationsläger som Auschwitz pågår dödandet fram till vintern 1944, i takt med att nazistregimen konstaterar att man inte kan hålla borta de sovjetiska styrkorna från Polen. Istället tömmer man lägren på fångar och tvingar iväg dom på en dödsmarsch mot Tyskland och de koncentrationsläger som återfinns här. Auschwitz är alldeles för stort för att förstöra, däremot ser lägerledningen till att man förstör större delen av sitt arkiv samt monterar ned de krematorier som använts för att kremera offren för gasningarna som skedde.

När andra världskriget går mot sitt slut och lägren befrias ett efter ett börjar vidden av nazisterna brott stå klart för omvärlden. Till en början är det kropparna som inte hunnit förstöras och de överlevande fångarnas utmärglade kroppar som chockerar, men snart börjar det gå upp för omvärlden exakt vad som skedde och hur ett folkmord utförts i industriell skala.

Hur många som dog, exakt, i alla läger och under nazisternas utrensningsaktioner kommer vi aldrig få reda på. Det vi kan göra är att beräkna, göra modeller och fortsätta forska. Men oavsett vilka källor, räknesätt och estimat som används blir ändå siffrorna horribla och näst intill obegripliga.

Närmare 6 miljoner judar, eller 78% av Europas totala judiska befolkning bedöms ha dödats. Men även sovjetiska medborgare [LJUD: två miljoner], etniska polacker [LJUD: två miljoner], funktionshindrade, gamla och skadade [LJUD: två hundra tusen] och romer [LJUD: 90 till två hundra tusen]. Och det här är bara några av de grupper som nazisterna riktade in sig mot.

Och här har vi det, en på alla sätt extremt övergripande bild av vad som ledde upp till och vad som skedde under det som idag kallas för Förintelsen.

Naturligtvis finns det inte en möjlighet att täcka in alla aspekter, alla detaljer och alla nyanser i poddradions. Men jag hoppas att det här bildar en god grund för er som lyssnar att bättre förstå och insyn i nästa avsnitt som då helt kommer att fokusera på förintelseförnekelse och konspirationstro kring Förintelsen.

Istället för den vanliga avslutningen väljer jag att här spela ett musikstycke som komponerats av Stephan Beneking från “Holocaust Remembrance Suite” och stycket Die Weisse Rose.

Vill du läsa mer om förintelsen och vad som skedde under den här tiden i Europa, besök khpodden.se.

Tack för att ni lyssnat.