Avsnitt 12 – Förintelsen, del 2

I det här avsnittet: i den andra delen av två är det dags för det lätt obehagliga arbetet att gräva oss ned i det mörker som är Förintelseförnekelse. Vad består den av och vilka grunder vilar denna konspirationstro på? Finns det någon som helst grund för det som påstås?

Jag presenterar grunderna och felaktigheterna i den rapport, The Leuchter Report, som sägs vetenskapligt bevisa att gasningarna aldrig skedde. Dessutom, ljudupptagningar från SS-mötet i Pozen där Himmler pratar klarspråk om evakueringar och utrotning. Allt detta och mycket mer i avsnitt tolv av Kvalificerat Hemligt.

Musik i avsnittet:

Stephan Banking – Die weisse rose (länk)

Länkar till mer material

  • VIDEOKLIPP

    • Der Führer’s Face – Parodin från det här avsnittet. Spike Jonzes populära hitlåt från andra världskriget
    • Föreläsning, Denying History – Michael Shermer och Alex Grobman i en en timme lång föreläsning om arbetet med boken Denying History (som jag nämner i avsnittet)
    • Hitlers tal 30 januari 1939 – Talet som är med i avsnittet, där Hitler varnar ”finansjudendomen” för att inte starta ett krig, för de kommer att utplånas
  • WEBBSIDOR

    • VoF, Förintelseförnekelse – Föreningen Vetenskap och Folkbildnings sida om den här konspirationstron
    • The Nizkor Project – Massiv informationssida kring allt som har att göra med Förintelsen. Här finns också mycket material för den som vill läsa på om förintelseförnekelse
      • Himmlers tal i Posen – Sammanställning av det tal som Himmler håller i Posen, där han förklarar kopplingen mellan ”evakuering” och ”utrotning”
    • Wikipedia, Förintelsen – Uppslagssidan för Förintelsen
    • Wikipedia, Operation Reinhard – Uppslagssida för Operation Reinhard, projektet där förintelselägren Treblinka, Sobibor och Belzec ingår
    • Levande Historia – Svensk myndighet som med ”utgångspunkt i Förintelsen, främja arbete med demokrati, tolerans och alla människors lika värde”

Avsnittsanteckningar

Kvalificerat Hemligt 12 – Förintelsen, del 2

 Det är en grå morgon 28 februari 1988. På en brusig videofilm ser vi hur ett antal personer går på en liten väg, bland barracker och hus.
Strax är man framme vid promenadens mål, något som ser ut som en källare. Två personer tar sig in i källaren, med sig har man videokameran. En av männen vänder sig mot kameran och börjar prata.
Mannen är Fred Leuchter, en självutnämnd avrättningsingenjör, och han har ett syfte med sitt besök . För platsen han befinner sig på är det koncentrationsläger som kallas för Auschwitz-Birkenau och källaren han har tagit sig in i är en av de gaskamrar där tiotusentals människor gasades ihjäl under andra världskriget.
Syftet med besöket är enkelt: att bevisa att gasandet av alla dessa offer aldrig skedde. Det ska Leuchter med sällskap göra genom att samla in material från gaskamrarna. Förhoppningen är från deras sida att man inte kommer hitta något som helst spår av den gas som användes för att döda alla dessa människor.
Och det material som man får med sig från Auschwitz kom att ligga till grund för en rapport som påstods bevisa vetenskapligt att någon avrättning med gas aldrig hade ägt rum.
Det här är bara ett av alla försök som gjorts för att så tvivel kring det faktum att den nazistiska statsapparaten mördade 10-tals miljoner människor under andra världskriget; judar, romer, slaver politiskt oliktänkande och religiösa.
Och det här tvivlet, eller förnekelsen, det är vad vi ska titta på idag, vad det är man påstår om Förintelsen och varför inget av det man påstår har någon som helst grundning i verkligheten. För ni ska vara välkomna till ett mörkare än vanligt avsnitt av Kvalificerat Hemligt – den här gången den andra delen om Förintelsen och förintelseförnekelse.
I den första delen om Förintelsen gick jag igenom de faktorer och händelser från 1933 och framåt som ledde fram till folkmordet på judar, romer och funktionshindrade under andra världskriget.
Om ni inte lyssnat på det avsnittet rekommenderar jag er att göra det för att få förståelse för skeendena och de referenser som förekommer i det här programmet…
Hur kan man veta att något i historien har hänt? Ja, den här bedrägligt enkla frågan är kanske en av de mer centrala aspekterna av Förintelseförnekelse. För när allt fler personer som var med under den här tiden har dött och arkeologiska lämningar vittrar sönder krävs det andra markörer för att säkra ett troligt skeende.
För, när vi tittar övergripande, så är det precis den här tesen som förnekelsen angriper: det finns inte bevis att det har skett, så alltså är Hitler och hans hantlangare oskyldiga.
Så hur vet vi? Hur kan vi sätta ner foten och säga att det här, ja det är ett historiskt faktum? Jag tycker att boken ”Denying History” av Shermer och Grobman ställer upp det så pass vettigt och begripligt att jag tar listan rakt av.
Första faktumet är dokumentationen som lämnats kvar. Ritningar, promemorior, tal, beställningar, bekännelser, brev och dagböcker.
Den andra punkten är alla ögonvittnen. Vi har överlevande från lägren, SS-personal, personer som bodde i närheten och högt uppsatta nazister som alla har berättat om massmorden.
Punkt tre är alla foton som togs under den här perioden. Officiella press- och militärfoton, foton tagna i hemlighet av de som befann sig i lägren. Det finns flygfoton från de överflygningar som gjordes över lägren under kriget. Det finns dessutom filmer från båda sidor i kriget som dokumenterade det som skedde.
För det fjärde som finns ett antal av lägren kvar, i olika stadier av bevarande och rekonstruktion.
Och slutligen: demografiska beräkningar som gjorts på situationen innan andra världskriget visar att sex miljoner judar saknades. Om dessa inte dödade är frågan var de tagit vägen.
Som med all konspirationstro har Förintelseförnekelse ett nästintill oändligt detaljdjup. Det är som den mytologiska hydran med flera huvuden som växer tillbaka när dom skärs av. För varje motbevis förnekarna möts av dyker ett nytt upp, än djupare ned i detaljnivån.
Men för att försöka få någon form av översikt kan man grovt dela in förnekandet i tre grupper.
Den första gruppen består av argument som gör gällande att Nazityskland och dess ledarskap varken beordrade eller såg till att folkmordet genomfördes.
Nästa grupp hävdar på olika sätt att Nazisterna använde aldrig gaskamrar vid mördandet av judar, romer och andra grupper.
Och slutligen, den sista gruppen med argument påstår att siffran på hur många judar som dödades är massivt överdriven.
Vi börjar från med kanske det både enklaste och svåraste, med argumentet att Hitler, SS-chefen Himmler och andra, ledande nazister inte beordrade folkmordet eller, i Hitlers fall, var ovetande om vad som skedde.
För det som förnekarna kräver är inget mindre än en påskriven order som i ord gör klart att judarna ska utrotas.
För det första; ingen i nazistiska ledarskapet visste fullt klart att det man gjorde var ett brott mot mänskligheten. Det var därför man var noga med språket i sina protokoll [LJUD: evakuering, inte likvidering], brände sina arkiv, och grävde upp massgravarna runt förintelselägren för att bränna kropparna.
När det kommer till Hitler varierar argumenten från att Hitler var helt ovetandes till att han visste om utrotningsaktioner men att han inte beordrade dessa.
Det är sant att man inte har en påskriven order av Hitler som säger “utrota judarna”, men det i sig är inget bevis då det till exempel inte finns någon nedskriven order från Hitler att påbörja andra världskriget.
Däremot har man tillräckligt med citat från Hitler och nedskrivna kommentarer från de närmast honom för att visa på att Hitler både beordrade utrotningen och visst vad som skedde under tiden som det hände.
Några exempel; i en intervju från 1922 citeras Hitler med följande uttalande: “
När jag väl fått makten kommer min främsta uppgift vara att förintelsen av judarna. Så snart jag har makten att göra det kommer jag att bygga rader av galgar, vid Marienplatz i München till exempel. Så många som trafiken tillåter. Andra städer kommer göra samma sak, på precis samma sätt tills Tyskland är helt fritt från judarna.
I ett tal till riksdagen 30 januari 1939 säger Hitler till de närvarande att:
om den internationella finansjudendomen inom och utom Europa skulle lyckas att än en gång störta folken i ett världskrig, så blir resultatet inte en bolsjevisering av världen och därmed judendomens seger, utan ett förintande av den judiska rasen i Europa.
Och i en dagboksanteckning från propagandaminister Göbbels från 18e februari 1942 står det att läsa: “Führern uttryckte ÅTERIGEN sin hänsynslösa beslutsamhet att rensa ut alla judar ur Europa”
Historiker är förhållandevis överens om att man aldrig kommer hitta en påskriven order från Hitler för att påbörja Förintelsen. Troligen för att Hitler och hans krets hade dragit lärdomar från programmet för att döda barn och unga med funktionshinder i aktion T4, som Hitler beordrade med en skriftlig order. När aktion T4 blev allt mer känt, både inom nazistpartiet men också i samhället i stort, ökade kritiken och protesterna, något som fick Hitler att stänga ned det.
Däremot finns det nedtecknat från andra källor hur Hitler är involverad inte bara i informationen utan också beslutsprocessen kring deportering och utrotning. I ett brev från Heinrich Himmler till en partifunktionär, ansvarig för området där ghettot i Lodz återfanns skriver han:
“Führern önskar att Altreich och protektoratet ska rensas och befrias från judar, från väst till öst så snart som möjligt.”
På samma sätt som att andra världskriget inte startades genom en skriftlig order kan man anta att Förintelsen inte påbörjades av en skriftlig order utan utfördes i en kultur av samförstånd och muntliga order. Som Albert Speer, riksarkitekten och rustningsministern, anmärkte i en intervju med journalisten Gitta Sereny: “Inga stora beslut, i NÅGRA frågor, kunde tas utan Hitlers godkännande”.
1943 samlas en grupp SS-män och partifolk inom nazistpartiet för en konferens i polska Poznan där krigssituationen på de olika fronterna, såväl ute i Europa som inrikes, ska diskuteras. SS-ledaren Himmler hade för vana att spela in sina möten att senare få dom transkriberade, något som visade sig vara turligt. För det innebär att vi inte bara har nedtecknat vad han sa, vi kan också höra Himmler prata öppet och ärligt i den här frågan.
[LJUD: Pozentalet]
“Jag pratar om den judiska evakueringen, utrotningen av det judiska folket. Det är en av dessa saker som är enkelt att säga. “Det judiska folk utrotas” säger varje partimedlem, “helt klart, det är del av vår plan, vi eliminerar judarna, utrotar dom, HA! en enkel sak”. Och så kommer dom, alla 80 miljoner ärliga, hederliga tyskarna. Dom säger: alla ANDRA är svin men HÄR är en hederlig jude. Och ingen av dom har sett det, har genomlidit det. De flesta av er vet vad det betyder när 100 kroppar ligger samlade, när det är 500 eller när det är 1000. Och genom att genomfört detta, och bortsett från mänsklig svaghet, varit hederliga, har det gjort oss hårda och är en skriven sida av ära aldrig uttryckt och kommer aldrig uttryckas!”
Det viktiga i Himmlers tal är inte bara det faktum att han tar upp Förintelsen så naket och rakt på sak. Han påvisar också vikten av att hålla allting hemligt, nu och framför och att man använder sig av ordet “evakuering” som synonymt med utrotandet av judarna i Europa.
Om ni kommer ihåg från förra programmet, när jag pratade om konferensen i Wannsee var man noga med att använda just den här termen, “evakuering”, i protokollet då det formella beslutet togs för att påbörja Förintelsen.
Genom dagboksanteckningar och skriftliga protokoll vet vi även att andra högt uppsatta nazister var medvetna och inblandade i vad som skedde. Statsapparaten visste vad den höll på med och höll det hemligt, helt enkelt
I början av det här programmet pratade jag om en man vid namn Fred Leuchter som befann sig i Auschwitz. Syftet med resan var att bevisa att gaskamrarna aldrig används för att döda människor och således att förintelsen inte kunnat äga rum.

Fred A. Leuchter är en självutnämnd ”avrättningsingenjör” som hjälpte 16 delstater från 1979 och framåt med råd om avrättningsmetoder och design av en injektionsapparat. Via en fängelsechef i Jefferson City, Missouri, kom Leuchter i kontakt med en känd förintelseförnekare vid namn Erns Zündel. Zündel stod åtalad i mitten av åttiotalet i Kanada för publicering av litteratur som förnekade att Förintelsen ägt rum och han ville ha Leuchter som expertvittne då denne bland annat påstods vara insatt i hur gaskamrar fungerade.
1988 åkte Leuchter iväg till lägren Auschwitz- Birkenau i Polen för att göra sina egna undersökningar kring riktigheten att det fanns byggnader som använts som gaskamrar. Filmad av en kameraman tog Leuchter och knackade loss murbruk för senare analys, han ritade också av designen på rummen, placering av ventiler och öppningar på byggnaderna.
Väl hemma i USA lät han ett laboratorium utföra en analys av murbruket i jakt på cyanidföreningar från de gasningar som sades ha utförts i Auschwitz, alltså från den gas man kallade för Zyklon B. Labortoriet som utförde analysen visste inget om provets ursprung eller ålder utan fick endast veta att man letade efter just cyanidföreningar.
Resultatet från laboratoriets undersökning samt Leuchters egna analyser av byggnaderna låg till grund för rapporten The Leuchter Report: An Engineering Report on the Alleged Execution Chambers at Auschwitz, Birkenau, and My danek, Poland. I boken slår Leuchter fast att det kan inte ha förekommit gasning i de byggnader som sägs ha använts för detta i arbetslägren då ingen cyanid återfanns och byggnadernas utformning möjliggjorde inte gasning.

Den del i rapporten som oftast åberopas av revisionister, frånvaron av cyanid i murbruket, är också den del som är mest uppenbar varför den är felaktig.
För att förstå varför Leuchters provtagning är så felaktig är det enklast, egentligen, att se hur han tar provet från väggen i Auschwitz. Man ser direkt att provet tas med en hammare och mejsel, rakt in i väggen. Allt från tumstora bitar till cementbitar stora som knytnävar togs med till labbet och det krävs ingen större fantasi för att inse att gas inte tränger in centimetervis i en vägg. Här, en intervju med James Roth, en kemist som testade murbruket från Auschwitz, i en dokumentär om Fred Leuchter:
[LJUD: Från dokun]
Så, enkelt uttryckt så var proverna alldeles för stora, för utblandade för att kunna påvisa någonting. Gas av det här slaget tränger in motsvarande en tiondel av ett hårstrås tjocklek och när bitarna krossades späddes provet ut 10 000-falt, hundra tusenfalt. Till skillnad från Leuchter gjorde polska forskare tester 1990 på rätt sätt och på så sätt kunde påvisa spår av cyanid från väggarna, komplett med att prover från avlusningskamrarna hade högre halter av cyanid än de från gaskamrarna.
Men varför är det högre halt vätecyanid som krävs för små insekter än för människor? Jo, så här är det… Enligt rapporten skulle inte gasningar varit möjliga att genomföra då det skulle ta alldeles för lång tid att ventilera ut gasen (20-30 timmar), att gasen skulle vara farlig för hela lägret vid ventilering och så vidare.
Detta tar inte i beaktande det faktum att gas i det öppna snabbt tappar sin verkningsgrad. Och tidsangivelsen på 20 timmar för att beträda gaskammaren kommer från instruktioner för hanteringen av Zyklon-B i avlusningssyfte. Förklaring till detta är att löss kräver en påtagligt högre koncentration än människor av cyanid för att dö. För att döda löss krävs en dos som överstiger den dos som dödlig för människor med en faktor på 50, 16 000 milligram mot 300 milligram Förutom detta användes dessutom forcerad ventilation i Auschwitz, vilket ledde till att det gick snabbare att vädra ut den dödliga gasen ur gaskamrarna.
De från Sonderkommando som tömde gaskamrarna själva var judiska fångar och var inte direkt väl omhändertagna. Gasmasker användes men man tog knappast hänsyn till deras ve och väl om gasmasker inte fanns att tillgå. Något som visade sig efter befrielsen då många av dessa individer inte bara drogs med psykiska men från tiden i lägret. På grund av den miljön man tvingades in i fick många permanenta skador av gasen.
Ytterligare en diskussion som förs i Leuchters rapport är den om gasen Zyklon B och att den skulle vara explosiv. Påståendet från Leuchter, och många förnekare med honom, är att vätecyanid är explosivt och att tyskarna visste om detta. Därför skulle det varit väldigt dumt att ha använt den här gasen i närheten av värmekällor, som krematorierna i Auschwitz. Därför använde man inte gasen för att döda människor och därför är påståendet om massmord med gas falskt.
Och som så ofta med konspirationspåståenden använder man sig av gnutta koppling till verkligheten innan man försvinner ut i periferin.
Ja, vätecyanid är explosivt, men det är först explosivt när man överstiger en koncentration på 56 000 mg per kubikmeter luft, något som tyskarna var väl medvetna om. Så pass medvetna att SS hade instruktioner för hur man skulle undvika en sådan situation.
Och om ni kommer ihåg siffrorna lite tidigare så var mängden Zyklon B som användes vid avlusning 16 000 milligram per kubikmeter luft och vid gasning av människor 300 milligram per kubikmeter luft. Det är alltså med en faktor på 187! vid gasning av människor.
Men det finns en pikant detalj i det här som förnekarna inte talar så högt om. Det är det faktum att Leuchters formella utbildning sträcker sig till vad som motsvarar en fil. kand. inom historia från 1964. Det här föranledde att man i den Kanadensiska rättegången starkt ifrågasatte Leuchters rapport och kompetens. Här, ett citat från rättegångens domare:
His opinion on this report is that there were never any gassings or there was never any exterminations carried on in this facility. As far as I am concerned, from what I’ve heard, he is not capable of giving that opinion… He is not in a position to say, as he said so sweepingly in this report, what could not have been carried on in these facilities.
Utöver det här omdömet inleddes en civilrättslig process i USA mot Leuchter då han anklagades för att ha utgett sig för att vara certifierad för arbetet, resultatet blev att Leuchter erkände att han inte hade relevant utbildning och lovade att inte jobba med dessa frågor.
Det tredje stora argumentet för Förintelseförnekare är antalet som mördades under Förintelsen. Olika siffror över hur många som *host* egentligen dödades presenteras men grunden är klar: den totala dödssiffran för framför allt den judiska folkgruppen är vida överdriven.
Den första motfrågan som uppenbarar sig här är: men vad hände med dessa personer som försvann efter andra världskriget? Har de lyckats gömma sig någonstans i världen och samtidigt undvika folkräkningar och andra demografiska undersökningar?
Att göra en bedömning av hur många som dödades är en utmaning då de källor som finns att tillgå i vissa fall är bristfälliga, till exempel hade Sovjetunionen bristfällig data på den judiska befolkningen vilket gör det svårt att avgöra mer exakt hur många som dödades här.
Lätt förenklat kan man säga att det finns tre sätt att beräkna hur många som dödades.
Det första sättet är att addera alla kända fall och former av dödande, utifrån tre huvudområden; allmänt umbärande, framför allt i ghettot, dödade av einsatzgruppe på östfronten och hur många som sattes i de olika lägren som fanns genom det nazistiska riket.
Det andra sättet är att subtrahera utifrån känd demografisk fakta om områdena och den judiska folkgruppen från innan kriget, hur många som lyckades emigrera, hur många som överlevde tiden i lägren och hur många fanns kvar i området efter kriget. Kvarvarande summa skulle då vara de personer som dödades.
Slutligen finns det en tredje metod, rekapituleringsmetoden, som man skulle kunna säga är en kombination av subtraktion och addition. Man använder sig av de tidigare nämnda metoderna var för sig för att på så sätt kunna jämföra och dubbelkontrollera resultatet.
Även om nazisterna var effektiva på att förstöra sitt arkiv från förintelselägren finns det mycket material kvar dels från den statistik som tyska myndigheter och judiska organisationer använde i ghettot, dels från deportationslistor som nazistiska säkerhetstjänsten höll sig med och dels från einsatzgruppenernas dödande på östfronten.
Den sista punkten är ett exempel på det banala i den massiva organisation som mördandet innebar. Här kan vi ta ett exempel på hur noggrant man från nazisternas sida följde upp hur mördandet gick och framstegen som gjordes.
Koherrapporten är ett dokument på sexton sidor som sattes ihop av Doktor Richard Koherr, en statistiker som jobbade inom SS. Rapporten är daterad 23 mars 1943 och var avsedd för Heinrich Himmler, SS-chefen som en statusrapport över Förintelsen.
I den här rapporten bedömer Koherr det finns totalt fanns 2 790 000 judar i de införlivade områdena och generalguvernementet innan tyskarnas övertagande. Vid årsskiftet 1942 till 1943 bedöms denna grupp vara 531 124. 1 496 283 har citationstecken evakuerats och 762 593 stycken har dog av naturliga orsaker eller emigrerade.
Koherr var tydlig med att de evakuerade togs utomlands för vidare transport. De kördes till Auschwitz och Treblinka.
Det här bara ett exempel på den typ av statistik som använts för att beräkna antalet dödade. Det viktiga i det här arbetet är att flera forskarlag, oberoende av varandra kommer fram inte till samma siffra men till ungefär samma spann, det vill säga att beräkningen på antalet döda så att säga håller. Dessutom har man sett att nyare beräkningar snarare reviderar totalsiffran uppåt, inte nedåt.
Apropå det här med statistik… Ett av argumenten kring antalet döda gör gällande att forskare baserar sig på förfalskad data från Sovjettiden när det kommer till Auschwitz.
Utanför lägret satt ett tag en skylt som informerade besökaren om att dryga fyra miljoner judar ska ha dödats i lägret. Den här siffran stämmer inte, antalet döda i lägret var runt en och en halv miljon judar.
Och Sovjetunionen använde faktiskt lägret i propagandasyfte och överdrev de icke-judiska dödstalen. Det här exemplet tar förnekare som intäkt för att andelen judar som dödats måste revideras nedåt. Men det förutsätter samtidigt att siffran på fyra miljoner användes i forskningen, vilket den inte gjorde.
Faktum är att man redan på femtiotalet bedömde att dödstalen för Auschwitz låg närmare 1,1 miljoner. Och 1990 ersattes den tidigare skylten med en ny med texten:
Må den här platsen, där nazisterna mördade 1 500 000 män, kvinnor och barn, en majoritet av dom judar från olika Europeiska länder, vara för allt ett rop av förtvivlan och varning till mänskligheten.
Det som förintelseförnekelse har gemensamt med andra konspirationsteorier är hur man hanterar fakta och kunnande och den fundamentala synen på vetenskap inte som ett verktyg för att nå ett svar utan som något man formar för att passa in i svaret man letar bevis för.
Därför kan en person med en fil kand inom historia lyftas fram som en av rörelsens största trumfkort, som inte ens förstår principen av utblandning när denne tar ett ytprov som är allt annat än yta.
Därför ser man inga problem med att avkräva ett extremt pappersspår för att bevisa Hitlers order att påbörja förintelsen, men samtidigt förnekar den uppsjö med arkiv, anteckningar, statistiska analyser och dagböcker som i detalj specificerar förintelsen och nazistledarnas kännedom om vad som skedde.
Därför kan man påstå att man “bara” ställer frågor om enskilda, smådetaljer samtidigt som man i samma andetag hävdar att Förintelsen är en enda stor konspiration.
Bevekelsegrunden som driver förnekarna är olika från fall till fall, men en väldigt stor del är antisemitiskt motiverad. Och det är här som vi har den röda tråden mellan många av konspirationsteorierna idag. För antisemitismen är ständigt förekommande, om det så handlar om de påstådda chemspåren efter flygplan, 11 september-konspirationer eller att judarna skulle kontrollera media, Wall Street och Hollywood.
I just förintelsefallet blir det än mer tydligt, för jag inte sett några konspirationsteorier om att till exempel Sovjetunionen skulle ljugit om den otroliga mängd civila och tillfångatagna soldater som dödades av tyskarna, eller att romerna skulle iscensatt det hela för egen vinnings skull…
För med varje konspirationsteori som tas upp är det skrämmande ofta om fingrarna pekar mot judar som grupp, eller i andra omskrivningar som zionisterna, “bankfamiljer” eller enskilda familjer.
Det är därför man inte kan låta förnekare komma undan med den här typen av konspirationsteorier. För det är en ytterst farlig väg att gå, när man relativiserar både upplevelser och faktiska, historiska händelser. En insikt som det tycks vara allt svårare för samhället att konfronteras med…
Ett problem att ägna sig åt att behöva motbevisa Förintelseförnekelse är själva omfattningen på både det historiska faktumet, men också bredden OCH djupet på konspirationsteorierna.
Men är det något du som lyssnar ska ta fasta på från det här programmet så är det vad jag nämnde i början, den massiva och varierande mängd bevisning som finns kring det här historiska skeendet som kom att kallas för Förintelsen. Ögonvittnen, arkiven och pappersspåren, fotografierna, lägren som finns kvar och de statistiska beräkningar som gjorts på data från innan och efter kriget…
I det här programmet har jag försökt att täcka de vanligaste påståenden som figurerar kring Förintelsen, men det finns naturligtvis en uppsjö med mer eller mindre detaljerade påståenden där ute som inte låter sig adresseras via ett enkelt poddprogram. Vill du läsa om vad som skedde, och lära dig om hur du kan argumentera mot den här typen av konspirationsteorier, besök khpodden.se så lägger jag upp länkar där för er att läsa vidare på.
Och som i förra avsnittet väljer jag att ta ett annat avslut än vanligt. Och återigen är det Stephan Beneking som står för musiken, från Holocaust Remembrance Suite. Die Weisse Rose…

5 reaktioner på ”Avsnitt 12 – Förintelsen, del 2

  1. Tycker att detta var det bäst strukturerade ”caset” av dina program. Mycket bra!!
    Har du något tips på var man hitter en bra sajt med argument där man kan bemöta påståenden om att Anne Franks dagbok var förfalskad?
    mvh
    Olle

    Gilla

  2. Hej och tack för en mycket bra poddserie! Både kända och mera obskyra teorier lyfts upp och presenteras bra. På twitter bad du om förslag på nya program och jag tänkte att det skulle vara intressant och utbildande att höra om verkliga ”konspirationer” och hur de avslöjats. Jag tänker på fall som Snowden eller Watergate där en trovärdig källa har lämnat detaljerade och falsifierbara berättelser som hänger i hop. Med sådan information kan det vara lättare att skilja på foliehattar och riktiga visselblåsare. Sedan är ju riktiga konspiartioner ofta mycket mindre diaboliska (och oftast mycket mer ad hoc) än en världsregering som utövar befolkningskontroll med ett oklart syfte. Jag vet att det är lite anoorlunda fokus än vad du haft än så länge men om du får slut på knasteorier kanske det kan vara intressant.

    Mvh
    C-M

    Gilla

  3. Dessutom ”motbevisade” ju Snowdens läckor många konspirationsteorier om USA. Ett och annat övergrepp avslöjades men inte ett enda dokument som band USA till någon av all galna konspirationer de påstås ligga bakom. Tvärtom visade det sig att Saudi flera gånger bett USA att anfalla Iran då de inte själva ville av politiska skäl.
    USA tog dock inte det betet. Flera hundra tusen dokument och inte en enda konspirationsteori som fick näring.
    Måste varit en stor besvikelse för vänstern och konspirationsteoretikerna

    Gilla

Lämna ett svar till Carl-Magnus Svensson Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s