Avsnitt 15 – UFOn, Roswell och Area 51

I det här avsnittet: Vad var det som egentligen kraschade utanför Roswell 1947? Och varifrån kommer alla dessa upplevelser att folk blivit kidnappade av utomgjordingar? I det här programmet är det dags att konfrontera det potentiella hotet, eller kanske räddningen, från bortom stjärnorna.

Dessutom går jag in på betydelsen som popkultur har för att hålla kvar dessa sedan länge motbevisade påståendena. Och inget program om UFOn är väl komplett utan att ta en sväng förbi Area 51 ute i Nevadaöknen. Allt detta och mycket mer i avsnitt 15 av Kvalificerat Hemligt.

Musik i programmet:

• Podington Bear – Movin on up (länk)
• Podington Bear – Good Times (länk)

Webbsidor:

• Skeptoid: Aliens and UFOs – Mycket matnyttig amerikansk poddradio med bra länkar och referensmaterial
• UFO Sverige: Seriös (mig veterligen) svensk UFO-organisation som försöker finna förklaringar på himlafenomen

Avsnittsanteckningar

Kvalificerat Hemligt 15 – UFOn och utomjordingar

 Om ni hör ordet UFO, vad tänker ni på då? Kanske går era tankar till den klassiska terminen och det typiska sci-fi-ljudet… ja, precis… det här!

Eller kanske tänker ni på invasionen från elaka aliens, som i Independence Day? Filmen där USAs nationaldag blev allas nationaldag [LJUD: ID4] Och just ja, man lyckades rädda jorden någonstans där också.

Eller tänker ni på alla konstiga ljusfenomen i natthimlen som folk inte kan förklara? Och att de skulle vara något som inte har sitt ursprung på jorden?

Eller tänker ni på det här, huuuh? [LJUD: X-Files] Precis, lite populärkultur av äldre snitt som får tonsätta ALL form av genomgång av UFOn… För jag är så sju-huuuukt trött på det!

[LJUD: Repig grammofonskiva]

Förlåt, jag fick bara lite överdos av popkulturreferenser där ett tag. Men faktum är att det ungefär så här man pratar om UFOn. Inte att de är vad de heter, det vill säga okända, utan att man direkt tillskriver dom ett utomjordiskt ursprung och en klart förklaringsmodell [LJUD: *host* ALIENS!].

Men hur vi än gör så kommer det här programmet att behöva referera i tid och otid till den tidigare nämnda popkulturen eftersom fenomenet UFO är så starkt förknippat med just film, TV och musik. Vilket egentligen är lite lustigt, eftersom termen UFO, Unidentified Flying Object, bara är ett samlingsnamn för saker vi ser uppe i luften och som vi inte direkt kan förklara.

Låt mig understryka: Inte. Kan. Förklara.

För vad många inom konspirationsrörelsen gör är att dra likhetstecken mellan “inte förklarat vid det här tillfället” och “Garanterat utomjordingar, bortom aaaaallt tvivel!”. Och det är vad vi ska prata om idag, alla dess händelser som på utan kanske ter sig lite… ska vi säga “utomjordiska”, men som vid en närmare titt med absolut största sannolikhet har sina enklare och mer jordnära förklaringar.

För ni ska vara välkomna till det här utomjordiskt intressanta avsnittet av Kvalificerat Hemligt – Idag om UFOn, utomjordiska kidnappningar och Area 51.

Om du åker ut norröver från Roswell, New Mexico, på väg 285 så kommer du efter lite drygt nio mil till en avfartsväg på vänster sida. På kartan så står det bara “väg 247” men den här vägen leder till en plats som via en del omvägar blivit en helgedom inom UFO-kretsar.

För det var en bit in på den här vägen, ute i terrängen, som arbetsledaren William Brazel hittade en massa bråte, trä, gummi och något som såg ut som folie 14 juni 1947. Han tänkte inte mer på fyndet, men snart åkte han tillbaka ocg plockade med sig bråten och senare berättade han om sitt fynd för den lokala sheriffen Wilcox sjunde juli. Wilcox i sin tur kontaktade militära myndigheter. Militära representanter kom ut till Brazel och tittade på det han hittade och tog med det tillbaka till det lokala arméflygfältet.

Två dagar senare skriver lokaltidningen om händelsen. Reportern beskriver det Brazel hittade för vad det var, uppenbart en ballong med tillhörande konstruktion för något att hänga under den och så vidare.

Men dagen innan lokaltidningsartikeln, alltså 8e juli släpper militären ett pressmeddelande med budskapet att det man fått tag på inte var en ballong utan ett flygande tefat! Vänta, va’? Är det här som konspirationen uppdagas? Har den lokala militären först rapporterat sanningen för att sen bli tystad? [LJUD: Sug in luft] Nej, inte direkt…

Ballongen var en del av USAs operation MOGUL, ett topphemligt projekt mellan 1947 och 1949 där man flög ballonger på hög höjd med utrustning för att upptäcka sovjetiska kärnvapentester. Förutom ballongen så bestod utrustningen av radarreflektorer, mätutrustning samt radiosändare. Den delen av utrustningen som man hittade skickades vidare från Roswell till Fort Worth-basen i Texas, där man höll en presskonferens med budskapet att det faktiskt var en väderballong som hittats och inget annat.

Exploderade USA i konspirationsteorier och grävande? Var det dags att avslöja ALLT som USA dolde? Nej, faktum är att den här historien nu faller i glömska fram till 1978. Det är då en UFO-entusiast träffar den före detta majoren Jesse Marcel som var ansvarig för utredning i Roswell. Alltså den utredning som skickade ut ett pressmeddelande om flygande tefat. Som senare fick majoren att framstå i inte alltför lysande dager när presskonferensen om väderballongen hölls i Texas.

Major Marcel vidhåller i sin intervju, vilket kanske inte är så förvånande, att det verkligen var en utomjordisk farkost som kraschade och USAs myndigheter döljer det faktumet. Vad som nu följer är ett årtionde där olika UFO-intressenter intervjuar allt och alla som över huvud taget var i närheten av Roswell när kraschen skedde. Och ibland räckte det med folk som kände folk som sett något för att intervjuas. Kom ihåg, konspirationsteorier är ett sifferspel. Ju fler intervjuer, desto sannare är budskapet.

En av dessa vittnen är en man vid namn Glen Dennis, som vid tiden för det kraschen jobbade som en ung begravningsentreprenör med bland annat uppdrag åt arméflyget vid basen i Roswell. Efter att Roswell åter var i ropet i slutet av 80-talet, med böcker, filmer och TV-program, började Dennis minnas allt mer från sin tid på flygbasen. Han kontaktade Stanton Friedman, en av de främsta UFO-förespråkarna och troende på att Roswell var en utomjordisk konspiration, för att berätta sin historia. Och det är här som i stort sett allt vad konspiration heter kommer in i bilden.

För vad Dennis hävdar är inte bara att det var EN flygande farkost som man hittat och tog med till basen. Det var flera farkoster och flera förbrända kroppar som uppenbarligen inte var mänskliga. Man tog fram små, barnliknande kistor för dom här kropparna och Dennis minns också en general som dödshotade honom, med budskapet att hålla käft om det han sett!

Men det räcker med en övergripande kontroll av det här, både Glen Dennis och övriga ögonvittnesskildringar, för att inse att 30 till 40 år påverkar minnet samt att man aldrig ska underskatta personers önskan att vara deltagare i påstådda historiska händelser, oavsett om de verkligen var det eller inte.

I Glen Dennis fall är det flera direkta felaktigheter, både i tid och personer som underkänner hans vittnesmål. Det som han säger sig minnas utspelar sig inte 1947 utan under ett tidspann som sträcker sig närmare tolv år i tid. Vi tar exemplet om de små, förbrända kroppar. Faktiskt, det här skedde verkligen. Men kropparna kom från en tankplansolycka 1956 då elva personer dödades. Flygarna under kraschade planet brändes svårt och resultatet var små, förkolnade kroppar utan underben och underarmar och som stank av flygbränsle. Kanske inte så konstigt att det satte avtryck samt att det inte var något man stoltserade med på en liten militärbas. Bara ett av många exempel där det finns en högst verklig och rimlig förklaring men som viftas bort av troende som rökridåer eller regeringspropaganda.

Med de bevis och ögonvittnesskildringar som finns för handen framträder en tydlig bild av vad som skedde i Roswell. Och förklaringen är att det var en kraschad väderballong, förvisso på ett topphemligt uppdrag men ett uppdrag som är helt kopplat till vår värld och planet. Inget. Mer.

Tisdagen den 19 september, 1961. Äkta paret Betty och Barney Hill är på väg hem mot Portsmouth efter en semester i Montreal och vid Niagarafallen. Klockan är halv elva och det är inte så många bilar på vägen.

Plötsligt tycker sig Betty se en ljuspunkt som beter sig lustigt, det ser ut som ett stjärnfall men det rör sig uppåt istället. De stannar bilen strax utanför Indian Head, New Hampshire i för att kunna se bättre. Vad som händer paret sen är oklart, men de själva hävdar att de vaknar upp närmare sex mil och flera timmar senare… Utan något minne av vad som skedde efter att de stannade.

Någon dag efter att de kommit hem ringer Betty Hill upp en bekant till familjen som jobbar inom det militära för att rapportera det ljusfenomen de sett. Vännen, major Paul Henderson, berättar för Betty att man haft två andra rapporter om UFOn via två oberoende radarstationer. Strax efter den här incidenten börjar Betty drömma mardrömmar om det som skedde.

Drömmarna bestod av att deras bil stoppades av små män med mörkt hår och utseende som komikern Jimmy Durante, som leder upp paret till ett diskformat skepp och undersöker dom båda innan paret släpps av vid sin bil igen. Betty skriver ner dom här drömmarna och på grund av dom så besöker paret en hypnotisör. Men det sker först mer än två år efter den påstådda incidenten. Under de här två åren fortsätter Betty att skriva om sina drömmar och diskuterar även dom ingående med maken och med UFO-sällskap.

Hon tar också kontakt med författaren Donald Keyhoe, som skrivit ett antal böcker om UFOn samt var ordförande för NICAP, ett UFO-sällskap. Det här sällskapet kommer att i två omgångar intervjua paret om det som de sa sig varit med om.

1964 går så paret till en hypnotisör, och kom ihåg att det här är efter mer än två år av nedskrivande av upplevelserna samt ingående intervjuer och diskussioner med UFO-sällskap. Det är här som det blir än mer intressant, för paret har mycket riktigt samstämmiga beskrivningar av vad som skedde. MEN när det kommer till hur utomjordingarna såg ut skiljer sig parets beskrivning åt. Barney beskriver varelserna som korta, grå hud och stora ögon. Alltså det numera klassiska utseendet av little grey men. Men som ni kanske också minns beskrev Betty de här varelserna som korta, med svart hår och Jimmy Durante-utseende, men när hon fick höra sin makes beskrivning förändrades hennes varelser också och plötsligt var de grå med ögon som sträckte sig ut på sidan av huvudet och små, tunna läppar

En fascinerande liten avstickare här är just de små grå männen och deras utseende. För tolv dagar innan parets upplevda händelse sänder amerikansk TV serien Outer Limits, en serie man nog kan placera någonstans mellan rysare och science fiction, avsnittet The Bellero Shield. Här förekommer det just en färglös utomjording, med stora mandelformade ögon som väl matchar Barneys beskrivning. Även om det inte går att bevisa att paret sett det här avsnittet är det en inte helt orimlig förklaring till Barneys beskrivning av varelserna.

De rapporter som militären hade av radarekon under den tidsperiod som makarna Hill skulle ha undersöks blir också ett problem, för även om de stämmer tidsmässigt så påstod Betty att skeppet ska ha stått på marken medan undersökningen pågick. Det innebär alltså att radarstationerna inte skulle kunna sett skeppet. Vad båda radarstationerna däremot rapporterade var långsamma ekon som flög på väldigt hög höjd, vilket gjorde att man drog slutsatsen att det troligen var väderballonger som fångats upp.

Betty Hill var också en person som även innan den här händelsen var fascinerad av UFOn. Hon berättade bland annat ofta om hennes syster som hade sett ett flygande föremål redan 1957 och efter den upplevda händelsen lånade hon böcker om UFOn på det lokala biblioteket.

Barney, han dog 1969 men Betty levde tills hon blev 85 och dog 2004. Efter att Barney dött deltog Betty både i konferenser och i olika UFO-sällskaps utflykter för att titta efter flygande tefat. De som mötte och såg henne målar upp en bild av tragisk figur som var besatt av UFOn och som såg flygande tefat precis över allt. Till och med bland UFO-fantaster blev hon till slut ett tragikomiskt spektakel.

Men det Betty och Barney Hill bidrog med var att för alltid föra upp fenomenet med små, grå varelser som kidnappar folk och för upp saker i BEEEP!

Ingen diskussion om UFOn och utomjordingar är komplett utan att vi går in på Area 51, alltså den mytomspunna plats ute i Nevadas öken som ägs och drivs av amerikanska flygvapnet. Och även om basen har en egen flygplats, komplett med korrekt internationell beteckning, tillhör Area 51 formellt sett egentligen Edwards Air Force Base.

Redan 1942 användes området, med den uttorkade sjön Groom lake, som då hette Indian Springs Air Force Auxiliary Field, som perfekt underlag för landningsbanor och övningsområde för bombflyget. Men det var 1955 som grunden för allt hemlighetsmakeri lades. Det var då som amerikanska underrättelsetjänsten CIA började använda Groom Lake testanläggning för projekt Aquatone, det flygplan som kom att bli spionflygplanet U-2.

Området var perfekt för att prova hemliga, nya flygplansmodeller. Den uttorkade sjöbotten var slät som ett biljardbord och naturen runt om gjorde att man i stort sett var garanterad att inga oönskade besökare skulle kunna dyka upp oannonserat.

Under årens lopp används basen för att utveckla bland annat det extremt högt- och snabbflygande spaningsplanet SR-71 Blackbird och det första, riktiga stealthplanet F-117 Nighthawk. Men eftersom basen är så pass välskyddad från insyn och med sånt stort luftrum för sig själv fick man också möjlighet att i största hemlighet provflyga tillfångatagna, sovjetiska stridsflygplan vid basen under 60- och 70-talet.

På senare tid utökar man också basens område, för att undvika att nyfikna ska kunna se in över basen från närliggande berg, framför allt en ås som fram till införlivandet kallades Freedom Ridge. För närvarande är basen en del av den så kallade “groom boxen”, en rektangulär flygförbudszon på 37 gånger 40 kilometer i Nevadas öken, och inpassering på området är rigoröst kontrollerad. Och det kanske inte är någon nackdel för konspirationstron att det finns skyltar på basens staket som gör klart att de patrullerande vakter har rätt att bruka dödligt våld mot inkräktare.

USAs regering, ja de håller rent allmänt tyst om vad den här basen gör och om den ens existerar. Man HAR tillstått att det kan hända att den finns, dels genom dokumentation från CIA som använts inom akademiska studier. Men också 2013 då CIA släppte information om arbetet med de tidigare nämnda flygplanstyperna U-2 och SR-71, i deras officiella historia omnämns Area 51 flertalet gånger. Men det här hemlighetsmakeriet är ju kanske inte förvånande: en bas där man testar hemlig teknik som man inte vill ska bli allmänt känd kommer man vilja hålla hemlig.

Men oavsett om basen skulle bjuda in till öppet hus kommer man aldrig ifrån det faktum att konspirationstroende hävdar att det var här som till exempel det icke-existerande flygande tefatet OCH utomjordingen (eller utomjordingar) från Roswell transporterades. Alla 110 mil mitt framför näsorna på inte bara anställda vid Roswells militärbas och de som jobbade vid Area 51, utan också civilister på plats. Visst har det förekommit personer som hävdar att de jobbat antingen vid Area 51 eller till exempel vid Roswells militärbas, men som så ofta tidigare håller inte deras vittnesmål för en närmare granskning.

Det kan handla om att de inte alls haft den tjänst de påstår de haft eller så blandar man ihop tjänstgöringsår eller så fabulerar man helt fritt.

En viktig poäng att understryka i den delen av konspirationstron är att vi kan datera när vissa villfarelser, som till exempel utomjordiska kidnappningar eller ”Alien abduction”, fick fotfäste i både UFO-mytologin och populärkulturen.

Och det sker inte utan friktion, som exempelvis situationen med Roswellkraschen visar. Efter att samhället rent allmänt och UFO-intresserade i synnerhet fick upp intresset för Roswell under 80-talet börjar berättelsen att skifta form, beroende på vem bokförfattare pratat med och vilka slutsatser hen drar. Det går så långt att man på ett antal konferenser under mitten av nittiotalet försöker jämka samman de olika bilder som målas upp i de böcker som publiceras, det bildas falanger men man kommer inte fram till något av värde.

Och samma typ av schism återfinns i frågan kring det påstådda regeringsutskottet Majestic 12. Konspirationsteorin ser ut så här; 1984 får UFO-logen Jaime Shandera en film som innehåller bilder på åtta sidor från ett dokument som tycks vara en rapport om Operation Majestic 12. Dokumentet innehåller information om en kommitté, uppsatt av president Truman, som arbetade med att dölja vad som skedde i Roswell. Dessutom innehåller dokumentet information om hur utomjordisk teknologi från Roswell har använts och hur USA ska hantera kontakter med utomjordingar framöver.

Shandera får, tillsammans med bland andra den tidigare omnämnda UFO-logen Stanton Friedman, fler anonyma meddelanden vilka leder dem till att hitta en promemoria i riksarkivet som refererar till Majestix 12-gruppen. Aha! Saken tycks vara klar… Men för de som börjar ögna historien med lite mer skeptiska ögon så är både promemorian och ursprungsdokumentet väldigt simpla förfalskningar.

FBI påbörjar en utredning för att undersöka om dessa dokument är verkliga, eftersom OM de vore riktiga skulle vara topphemliga och därmed brottsligt att läcka. Men det krävs inte mycket till undersökning för att se att dokumenten inte är äkta. Trumans signatur till exempel är en kopia från en annan promemoria från oktober 1947.

Och det är nu det blir spännande igen, för UFO-världen delas upp i ett antal läger. En gruppering hävdar att dokumentet “bara” är falska, en gruppering hävdar att de är äkta och att anklagelserna är bara ett försök från USAs regering och underrättelsetjänst att sätta stopp för avslöjandet. Ytterligare en gruppering hävdar samma sak, fast tvärt om. Det vill säga att dokumenten är falska MEN att de har planterats av USAs underrättelsetjänst för att få UFO-rörelsen att framstå som allmänt okunnig och oseriös.

Vad vi ser här är precis samma diskussion som till exempel konspirationstroende i 11 september-rörelsen ägnat sig åt. En gruppering som hävdar något helt otroligt, som att kärnvapen ska ha fått World Trade Center-tornen att kollapsa, en gruppering som förnekar det och en gruppering som hävdar att det här bara är en del av konspirationen. Kom ihåg: allt går igen.

Men hur kommer det sig att dom här myterna håller i sig, att folk fortsätter återberätta saker som sedan länge har motbevisats eller helt förkastats?

En av förklaringarna kan vi tillskriva… [LJUD: Suck] Ja, men precis. X-files. Eller rättare sagt, popkultur som handlar om utomjordingar och flygande tefat. För är det något som Hollywood varit förtjust i under lång tid så är det just det här temat.

Exemplen är oräkneliga på filmer och TV-serier som har UFO-besök som huvudspår eller en del av berättelsen. Och i det ingår alla de klassiska markörerna, som att bli bortrövad av utomjordingar och bli undersökt [LJUD: South Park], till Area 51 [LJUD: X-files, Independence Day], till Roswell [LJUD: X-files] och kraschen där.

Tack vare betydelsen som film och TV har för oss och vår… förståelse för omvärlden, i brist på bättre ord, så har dom här idéerna etsat sig fast och blivit en normal del av våra referenser och vetskap. Tidigare, innan UFO-fascinationen lägrat sig, så pratade folk om att de hade vaknat mitt i natten och inte kunnat röra sig. De berättade om en känsla av att bli fasthållen och nästan krossad i någons grepp. Det vill säga sömnparalys. Alltså något helt naturligt, ofarligt men väldig obehagligt att uppleva. Då var det demoner och häxor som sades ligga bakom det här. Men efter att vårt kollektiva medvetande blev kraftigt influerade av utomjordingar har nu skulden lagts hos utomjordingar som förlamar och experimenterar på oss.

Det är dags att vi sätter ned det här rymdskeppet på marken och återvänder till verkligheten för en stund.

Vi kan konstatera att idag har termen UFO, oidentifierat flygande föremål, blivit synonymt med flygande tefat. Vi kan också konstatera att UFO-rörelsen drivs av exakt samma typ av föreställningar, snedsteg och blint öga till fakta som övriga konspirationsrörelser.

Därmed inte sagt att det inte finns seriösa personer där ute som utgår förbehållslöst från termens ursprungliga betydelse, det vill säga att något har setts eller uppmätts på himlen och vi vet inte för stunden vad det är. Men den öppenheten och vetenskapliga stringensen är ett ovanligt inslag i ett ämne med entusiaster som annars så innerligt gärna VILL tro, men som helt saknar bevisen för att det finns SKÄL att tro. Efter dagens program kan vi konstatera att dom här berättelserna definitivt gör sig bättre på vita duken och TV än vad de gör sig i verkligheten.

Annons