Avsnitt 18 – Verkliga konspirationer, del 2

I det här avsnittet: Kvalificerat Hemligt tar återigen upp exempel från historien där konspirationerna verkligen visat sig vara verkliga. Inför invasionen av Sicilien under andra världskriget behöver de allierade vilseleda Tyskland om dessa planer. Det gör man genom ett lik, planterade dokument och en hjälpsam spansk militär.

Dessutom går vi igenom varifrån den rasistiska skriften Sion Vises Protokoll kommer ifrån och varför vi vet att den är en komplett fabrikation samt varför det är problematiskt att prata om en finans- eller mediaelit.

Slutligen; få känner nog till att USA drabbades av bioterrorism 1984 då över 750 personer medvetet smittades med salmonella. Vilka var de skyldiga? Misstankarna riktas mot den lokala religiösa rörelsen som visar sig ha mer mordiska planer redo om de inte får som de vill.

Tidigare program om verkliga konspirationer hittar du här.

Musik i programmet:

Podington Bear – Flutterbee (länk)

Podington Bear – Good Times (länk)

Veena Kinhal – Haratanaya Sree (länk)

Videoklipp:

  • BBC, Operation Mincemeat – Dokumentär om operationen som kom att hjälpa till att vilseleda Tyskland om var de allierades landstigning i Europa skulle ske
  • OPB, Rajneesh-dokumentär – Bra genomgång av Rajneesh-rörelsen, attacken med salmonella i The Dalles och vad som skedde därefter

Webbsidor:

  • Operation Mincemeat
    • Commonwealth War Graves Commission, Glyndwr Michael – Information om den döde man som blev kapten Martin i Operation Mincemeat
    • BBC History, Operation Mincemeat – BBCs översikts sida, komplett med kopplingen till britternas framgångsrika knäckande av tyskarnas krypto
    • Wikipedia, Operation Mincemeat – Bra sammanställning över hur operationen sattes ihop, inverkan på invasionen av Sicilien och de inblandade på båda sidor
  • Sion Vises Protokoll
    • Wikipedia, Sion Vises Protokoll – Svensk version av artikeln på Wikipedia med information om denna rasistiska skrift
    • Wikipedia, Protocols of the Elders of Zion – Mer utförlig Wikipediaartikel än den svenska, med information om ursprunget, hur man kunde fastslå att texten var ett litterärt plagiat samt vilka som kunde tänkas ligga bakom boken
    • Wikisource, The Times: The Truth about ‘The Protocols’ – Artikeln från 1921 som slår fast att protokollen bygger på litterära förlagor från 1800-talet
  • Rajneesh-rörelsen och terrorattacken

Avsnittsanteckningar

Kvalificerat Hemligt 18: Verkliga konspirationer, del 2

I det trettonde avsnittet av Kvalificerat Hemligt tog jag upp tre exempel på fall där konspirationerna inte bara var teorier utan faktiskt existerade! I det avsnittet pratade jag om Grisbuktsinvasionen, Watergate-skandalen och alla turerna kring den italienska frimurarlogen Propaganda Due.
Och nu är det dags igen, men med en twist om man så vill. För i dagens avsnitt handlar det inte bara om fall där ett antal personer försöker dölja sina illegala förehavanden eller onda planer, för i dagens avsnitt kommer det handla om krigslist, terrorattacker med biologiska vapen och om rasistiska texter som sägs bevisa en gång för alla den judiska folkgruppens önskan om världsherravälde.
Ni ska vara välkomna till det här avsnittet Kvalificerat Hemligt – Denna gång om Operation Mincemeat, Zion Vises Protokoll och terrorattacken med biologiska stridsmedel 1984 i Oregon
Operation Mincemeat
Året är 1943 och Andra Världskriget pågår för fullt. För stunden tycks krigslyckan ha vänt i Europa och närområdet, dom allierade har tagit Nordafrika och har sedan en tid planerat för hur man ska landstiga på europeiska fastlandet. Tidigt i planeringen konstaterar man att en landstigning i Frankrike inte är möjlig under 1943 utan får vänta till tidigast året efter.
Churchill anser att man bör attackera Europas ömma punkt, det vill säga medelhavskusten. I det här området är det framför allt två alternativ som utvärderas av dom allierade; Sicilien eller Grekland och Balkanområdet.
Om dom allierade skulle invadera Sicilien skulle medelhavet ligga öppet för både trupptransporter och flyget samt att öppna upp en front mot nazi-Tyskland genom en invasion av fastlandet via Italien.
Samtidigt, om dom allierade skulle invadera Grekland och Balkanländerna skulle stora mängder av dom tyska stridskrafterna vara fångade mellan dom amerikanska, brittiska och sovjetiska styrkorna och på så sätt kunna elimineras.
USAs president Franklin Roosevelt och den brittiske premiärministern Churchill sammanstrålar i januari 1943 i Casablanca för att diskutera nästa fas i kriget. Och det är på den här konferensen man kommer fram till att Sicilien är nästa steg för dom allierade. Churchill uttrycker det till och med som att man måste vara en “jäkla idiot för att inte inse att det är Sicilien” som gäller.
Dom allierade att Hitler är ytterst bekymrad över Balkanländerna och dom råvaror som finns i området Och dom här två kombinationer, den uppenbara lösningen att landstiga på Sicilien och Hitlers fixering vid Balkan, ligger till grund för beslutet som i sin tur mynnar ut i det som kom att kallas för Operation Mincemeat.
Syftet? Invasionen av Sicilien ska döljas till varje pris och tyskarna ska luras att tro att dom allierade istället fokuserar på östra delen av medelhavet, Balkan och Grekland.
Det är nu som James Bond kommer in i bilden. Eller rättare sagt, James Bonds pappa, författaren Ian Flemming. För vid den här tiden jobbar han som assistent till chefen för flottans underrättelsetjänst, konteramiral John Godfrey.
Godfrey har strax efter andra världskrigets utbrott skickat ut ett PM som kallas för “The trout memo”, alltså “Forell PMet”. Och skälet till namnet var för att genom dokumentet så drogs liknelsen mellan att lura fienden och att flugfiska efter foreller. Även om Godfreys namn stod på dokumentet hävdas det i efterhand att texten och idéerna bar Flemmings tydliga stil.
I dokumentet återfinns det som sagt ett antal förslag på hur fienden kan luras och under punkt 28 återfinns rubriken “Ett förslag (ett inte så trevligt sådant)”:
Ett lik, klädd som en flygare med dokumentation i sina fickor, kan släppas intill kusten, underförstått att dennes fallskärm ej fungerat. Som jag förstått det är det inte några svårigheter att få tag på lik från marinens sjukhus men naturligtvis så måste liket vara färskt.
På hösten 1942 tar den brittiske underrätelseofficeren Charles Cholmondeley fram ett förslag som starkt påminner om förslag 28 från Forell-PMet, han kallar det föga fantasifullt för Trojanska Hästen. Cholomondeley är tillfälligt utlånad från flygvapnet till MI5, alltså brittiska säkerhetsunderrättelsetjänsten och jobbar i en aktionsgrupp som ansvarar för att identifiera och hantera dom dubbelagenter som britterna lyckats omvända mot nazi-Tyskland.
Och även om idéen inte är dum i sig faller den inte hans överordnade i smaken, men man tycker det ändå är tillräckligt intressant för att Cholomondley får fortsätta arbetet, nu tillsammans med en underrättelseofficer från flottan, Ewen Montagu, för att ta fram en hållbar operation för att dölja landstigningen på Sicilien.
Montagu och Cholomondeley påbörjar arbetet med att förfina planen. I samtal med patologen Sir Bernard Spilsbury får männen förklarat för sig att den kropp dom söker inte behöver ha dött av drunkning. Flygare som hittas döda efter flygkrascher till havs dör ofta av chocken vid anslaget och inte av drunkning. Dessutom förklarade Sir Spilsbury att man i katolska länder är förhållandevis obenägen att utföra obduktioner i fall där dödsorsaken redan är troligt fastställd.
Det här innebar att vilka döda kroppar som skulle kunna användas hade breddats rejält. Men det innebar inte att man bara kunde valsa in på ett lokalt bårhus och hämta ut en kropp. Det behövde vara en person inom ett viss åldersspann men utan några släktingar som ska hämta ut kroppen. Montagu får en rättsläkare i London att hålla utkik efter det, så att säga, perfekta liket.
Och 28 januari 1943 får man meddelande om att en död man lämnats in på bårhuset utan att några kända släktingar begärt ut den avlidne mannen. Den lokala rättsläkaren säger åt Montagu att han kan hålla kroppen i kylrummet men att dom bara har tre månader på sig innan kroppen blivit för förstörd.
Dom båda underrättelseofficerarna hade nu en praktisk plan som dom lämnade in för godkännande den fjärde februari. Planen fick namnet Operation Mincemeat och den gick nu ut på att plantera ett antal dokument på den döda kroppen, som klätts upp till officerare, och sen lämna kroppen i havet utanför Spaniens kust. Spanien var förvisso neutralt i kriget, men dom allierade visste att det fanns ett informellt samarbete mellan spanska militären den tyska underrättelsetjänsten Abwehr. Britterna resonerade som så att det var högst troligt att den falska information som planterades på kroppen skulle förmedlas vidare.
Montagu och Cholomondeley får order från högre ort om att fortsätta arbetet samtidigt som planen färdas uppåt i dom allierades hierarki för slutgiltigt, formellt beslut att sätta igång operationen.
Men vem var den döde, som kom att spela huvudrollen i Operation Mincemeat då? Montagu vägrade under sin levnad att avslöja identiteten utan konstaterade att den döde var en dagdrivare vars bidrag till samhället, krasst uttryckt, kom först efter dennes död. Först 1996 lyckas en amatörhistoriker, via myndigheternas källor, fastställa att den döde var uteliggaren Glyndwr Michael, 34 år gammal. För att tjäna sitt syfte skulle Michael komma att göras om till den fiktive kapten William Martin inom den brittiska flottan.
Gruppen bakom operationen börjar allt eftersom bygga upp kapten Martins liv; bild på och brev från fästmön, ett kvitto på en förlovningsring, bankpapper samt, naturligtvis ID-handlingar som egentlig var en bild på en MI5-officer som var tillräckligt lik. Dessutom behövde man övriga vardagliga ting och detaljnivån var sådan att dom här småsakerna i Martins ägo skulle påvisa att han strax innan sin fiktiva död hade varit i London för att gå på teater, sovit på hotell och tagit tunnelbanan. Allt synades noga för att göra hans bakgrund så trovärdig som möjligt.
Men det här var ju bara detaljer för att göra kapten Martin trovärdig, så att man skulle kunna sälja in operationens verkliga syfte: att lura den tyska underrättelsetjänsten och militären. Montagu tog fram tre kriterier för dom dokument som skulle åstadkomma det här. dom behövde nämna fiktiva landstigningar i Grekland och på Balkan, dom skulle omnämna Sicilien som den falska landstigningsplatsen samt att breven skulle vara personliga brev, då diplomatrapporter och liknande dokumentation inte skulle skickas på det här sättet.
Istället för att försöka fabulera fritt får gruppen bakom operationen sir Archibald Nye, generallöjtnant i generalstaben med insyn i i stort sett alla större allierade operationer, att skriva brevet. Texten i brevet är precis så lagom tillbakalutad men med alla pikanta detaljer som Montagu efterfrågade. Innan allting förseglas ser man till att gömma en svart ögonfrans i brevet för att se om någon öppnat upp kuvertet när och om allting kom tillbaka.
Platsen där britterna planerar att plantera kroppen är Huelva, på Spanska sydkusten. Skälet var dels att man bedömde att strömmarna på den här platsen var fördelaktiga, men dels också för att britterna visste att tysk underrättelsetjänst var aktiva i området samt att britterna hade personal på plats.
13 april tas operationsplanerna upp högt upp i underrättelseorganisationen och man bedömer att det är dags att informera Churchill om planerna. Och det är svårt att säga om det är för att odla myten, men enligt vissa ska premiärministern yttrat, när frågan fördes på tal vad man skulle göra om man misslyckades med uppsåtet: Nå, då får vi väl åka tillbaka, hämta upp kroppen och ge den en till simtur!
Nu är man redo att skrida till verket och 17 april, vid västra Skottlands kust, lastas så ubåten HMS Seraph med en stor metallcylinder med texten “Behandlas varsamt. Optiska instrument”. Inuti cylindern återfinns den döde Glyndwr Michael, numera i skepnaden kapten Martin, komplett med falskt ID, kärleksbrev och militär kommunikation. Besättning vet inte om det ytterst hemliga uppdraget, dom tror att man ska lämna av metreologiska instrument utanför Spaniens kust.
Två dagar senare skeppar man ut och 29 april ankommer man Spaniens sydkust. Man väntar till tidig morgon den trettionde innan man intar ytläge och lägger kroppen i vattnet. En kort psalm läses över den döde innan ubåten backar ut och ger sig tillbaka mot Skottland igen.
På tidig förmiddag den trettionde hittas kapten Martins kropp av lokala fiskare och tas med in till hamnen för vidare transport till militären. Den brittiske vicekonsuln i Huelva informeras om den döde landsmannen och det är nu som del två i planen aktiveras. Ett antal väl förberedda telegram, komplett med farhågor om vad som sker om tyskarna skulle hitta korrespondensen som den döde kaptenen bär på, skickas mellan vicekonsuln och hans överordnade. Britterna vet att trots att meddelanden är krypterade så har tyskarna knäckt kryptot, något som leder till att tyskarna blir intresserade av vilken information som kapten Martin kan tänkas bära på.
Glyndwr Michaels kropp begravs i Huelva andra maj medan hans väska och tillhörigheter transporteras till Madrid. Vid det här laget utövar den tyska underrättelsetjänsten stora påtryckningar mot dom spanska myndigheterna för att få ta del av vad som återfinns bland Martins ägodelar. Till slut ger dom spanska myndigheterna med sig och 8 maj skickas så foton på dom dokument som fanns i väskan som hittades med den döde kaptenen till Tyskland för vidare analys.
Britterna fick formellt tillbaka kapten Martins tillhörigheter den elfte maj och när paketet väl kom tillbaka till London var spänningen stor. Brevet med informationen om invasionsplanerna öppnades och… Ingen ögonfrans. Men för att verkligen säkerställa att tyskarna ska vara ovetande om att britterna vet att tyskarna vet vad britterna tror att tyskarna inte vet [LJUD: PHEW!] skickas ett telegram till vicekonsuln i Huelva där man förklarar Martins dokument inte verkar vara öppnade.
14 maj får så brittiska underrättelsetjänsten bekräftelse på att tyska militären svalt betet då man snappar upp ett krypterat meddelande, som när det väl dechiffrerats innehåller just den information man ville plantera, att landstigningen INTE skulle ske på Sicilien utan längre österut. Churchill informerades om operationens framgång genom ett telegram med texten:
”Mincemeat swallowed. Rod, line and sinker by the right people and from the best information they look like acting on it.”
Natten mellan 9 och 10 juli landstiger så dom allierade på Sicilien, först genom luftlandsättningar och sen, tidigt på morgonen den tionde, med landstigningar på sydöstra spetsen av ön. Motståndet var förvisso hårt, men förlusterna bland trupperna och bland fartygen var klart lägre än vad man hade räknat med från dom allierades sida. Hur mycket av Operation Mincemeat som spelade in här är svårt att säga, men tack vare den falska informationen blev operationen i alla fall ytterligare en pusselbit som ledde Hitler till försvaga den här delen av Medelhavet och ofrivilligt påbörja Europas befrielse.
Glyndwr Michaels har numera fått något av en upprättelse. I brittiska arkiv omnämns han för sin insats och hans grav i Huelva fick slutligen 1997 inskriptionen: Glyndwr Michael served as Major William Martin. Royal Marines.
Zion Vises Protokoll
Året är 1903 och vi ska ta oss till staden Kishinev. Idag är det Moldaviens största stad men vid den här tiden är den en del av det ryska imperiet. I den här staden jobbar journalisten Pavel Krushevan för Bessarabetz, en av stadens mer populära tidningar. I tidningen publiceras det till och från artiklar, signerade Krushevan, med rubriker som ”Död åt judarna!” och ”Korståg mot den förhatliga rasen!”. Krushevan, ja han är inte bara antisemit utan också ultranationalist och befann sig ute på den absoluta fascistiska högerkanten.
Och när en kristen ukrainsk pojke hittas död i en stad en bit ifrån Kishinev i april eggar Krushevan på sina läsare med antisemitiska föreställningar om att dom lokala judarna skulle varit ute efter pojkens blod till sina religiösa ceremonier. Hjälpt av andra inom media som för fram samma idéer samt den lokala rysk-ortodoxa biskopen kokar hatet och föraktet över. Efter gudstjänsten på söndag 19e april 1903 attackeras dom judiska familjerna och hemmen i Kishinev och under två dagar kom nästan femtio personer att få sätta livet till, samtidigt som sju hundra hus bräns ned.
Först på den tredje dagen sätts polis in för att sätta stopp för våldet i staden. Händelserna i staden uppmärksammas långt utan för Rysslands gränser. New York Times skriver så här om pogromen:
There was a well laid-out plan for the general massacre of Jews on the day following the Russian Easter. The mob was led by priests, and the general cry, ”Kill the Jews,” was taken up all over the city. The Jews were taken wholly unaware and were slaughtered like sheep.
Rysslands ambassadör i USA intervjuas en månad senare om pogromen. Svaret gör klart att Ryssland ser det som skedde som en resursfråga, maktlösa bönder mot pengastinna judar, och inte en religiöst motiverat dåd :
There is no feeling against the Jew in Russia because of religion. It is as I have said—the Jew ruins the peasants, with the result that conflicts occur when the latter have lost all their worldly possessions and have nothing to live upon.
Senare samma år är första gången som den text som kom att bli känd som Sion Vises Protokoll publiceras, för under sensommaren körs en artikelserie i Krushevans Sankt Petersburgbaserade tidning Znamya. Namnet på serien, ”Programa Zavoevanija Mira evrejami” eller ”Det judiska programmet för att erövra världen”, lämnar inte mycket åt fantasin.
Innehållet i artikelserien sägs vara anteckningar från ett möte i slutet av 1800-talet mellan höga judiska ledare, sion vise. Och enligt dessa anteckningar diskuteras ett antal planer på hur världsherravälde ska uppnås, många i form av gamla antisemitiska föreställningar. Allt från att korrumpera moralen hos icke-judar till hur judisk finanselit ska kontrollera länders ekonomi och hur judisk kontroll av press och media sker.
Varifrån texten kommer ifrån är fortfarande inte helt klarlagt, även om forskare och experter har en god bild av protokollens tillkomst och troliga misstänkta.
Texten kan sägas var en kombination av framför allt två stycken litterära verk från artonhundratalet. Det första verket är den franska författaren Jolys bok ”Dialogue aux enfers entre Machiavel et Montesquieu” ”Dialog i helvetet mellan Maciavelli och Montesquieu”. Boken är, precis som det låter, skriven som en dialog mellan två personer och är skriven som en direkt kritik mot Napoleon III.
Den andra inspirationen är från boken Biarritz, av den tyska författaren och antisemiten Hermann Goedsche. I boken finns ett kapitel med namnet ”Den judiska kyrkogården i Prag och dom tolv stammarna av Israels representantråd”. Här beskrivs hur ett nattligt möte mellan judiska rabbiner innehåller planer på att ta över världen. Mitt i allt detta frammanas djävulen som får ge sin syn på saken.
Som sagt, det är inte helt klarlagt vem som satte ihop den här skriften men många tecken pekar på att den tsarens hemliga polis skapade protokollen bland annat för att kunna beskylla ryska motgångar på en så att säga gemensam fiende. Och även om texterna trycks upp ett antal gånger, både i tidningar och i bokformat så sprids dom främst inom det ryska imperiet. Det är först efter ryska revolutionen 1917 som texterna blir tillgängliga på engelska i större omfattning. Men till en början är texten omarbetad och judarna är ersatta med bolsjeviker som det stora hotet mot världen.
Men snart får den så att säga riktiga versionen av Sion Vises Protokoll spridning, bland annat tack vare att biltillverkaren, industrialisten och antisemiten Henry Ford. 500 000 exemplar av boken trycktes upp och Ford använde även sin egna tidning, Dearborn Independent, till att sprida antisemitiska artiklar under samlingsrubriken “Den Internationella Juden: Världens främsta problem”.
Även om texten får spridning i början av 1920-talet är det också nu som man börjar skriva om protokollen som förfalskningar. I brittiska tidningen The Times skriver journalisten Philip Graves en tredelad artikel med titeln ”The Truth about the Protocols: A Literary Forgery” om hur denne hittat kopplingen mellan Sion Vises protokoll och fransmannen Jolys bok.
Men trots att nyheten om att protokollen är en förfalskning kan det inte stoppa spridning eller intresset i bokens antisemitiska budskap. Föga förvånande är boken av intresse för Hitler i tjugotalets Tyskland, och boken får än större spridning under trettiotalet efter nazisternas maktövertagande. Bokens ursprung gör det också perfekt för nazismen att dra kopplingen mellan världsjudendomen och bolsjevismen.
Efter andra världskriget lever boken en lätt undanskymd tillvaro i västvärlden medan den är desto populärare i mellan östern, mycket om man nu kan säga så tack vare den allt värre konflikten med den nybildade nationen Israel och arabstaterna. och än idag förekommer Sion Vises Protokoll i utbildningsmaterial och den trycks upp i bokform över större delen av mellanöstern.
Sion Vises Protokoll blev också något av en proxykändis 2003 när Dan Browns bok Da Vinci-koden släpptes. I boken förekommer det hemliga sällskapet Prieuré de Sion som sedan länge kämpat mot den katolska kyrkan. En del av det Dan Brown bygger sin bok på kommer i sin tur från den pseudohistoriska boken Holy Blood, Holy Grail. Den boken försöker göra gällande att Prieuré de Sion är en verklig, mäktig och hemlig organisation. Problemet är också att man i boken hävdar att Sion Vises Protokoll är en verklig bok som beskriver denna skuggorganisation. Dock är författarna inne på att protokollen egentligen handlar om frimurarorden och dess maktambitioner. Vem sa att konspirationsvärlden var enkel att följa…
Senast för någon månad sen, i början av 2017, var det en nyhet i svensk media att Sion Vises Protokoll under en kort tid såldes i svenska online-bokaffärer men togs ned efter att den uppmärksammades. Och det här är en del av det större problemet, hur kan en bokhandel lägga upp en uppenbart rasistisk bok?
Ett skäl skulle kunna vara att idag är konspirationstroende som rör sig i dom antisemitiska lagren tillräckligt slipade för att inte direkt peka ut den judiska folkgruppen utan använder sig av omskrivningar och liknelser, men samtidigt står budskapet tydligt. Liksom i Sion Vises Protokoll hävdar man att media styrs av judiska intressen med hänvisning till till exempel Bonnier i Sverige eller New York Times i USA. Finansvärlden är, enligt dom antisemitiska konspirationsteorierna, helt driven av ett antal judiska familjer där Rothschilds, Goldman-Sachs och Warburg är några av dom som nämns som tongivande.
Att hänvisa till dessa antisemitiska stereotyper, alltså en homogen finans- eller mediaelit, borde idag vara i klass med att dra på sig ett blackface, men än så länge är det inte på länga vägar några problem att basera sitt resonerande på rasistiska konspirationsteorier som startade för mer än hundra år sedan i tsarens Ryssland…
Attacken med biologiska stridsmedel 1984 i USA
Hösten 1984 i nordligaste Oregon, ett stort utbrott av misstänkt matförgiftning i staden The Dalles väcker ingen större uppmärksamhet utan utreds på vanligt sätt av myndigheterna som slår fast att det är salmonella som ställt till det.
Drygt 750 människor drabbas och ett fyrtiotal blir inlagda på sjukhus. Men det är något som inte stämmer, trots att man från myndigheters håll slagit fast att det troligen var kontaminering från restauranganställda som spred smittan.
Det finns dom som hävdar att smittan spritts medvetet och dom skyldiga skulle vara ett stort religiöst kollektiv som äger mark en bit från The Dalles. Det går så långt att en kongressledamot, James H Weaver, tar upp dessa misstankar i representanthuset på våren, 1985. Om Weavers anklagelser stämmer är det i så fall första gången i modern tid som USA drabbats av en terrorattack med biologiska stridsmedel…
För att förstå vad som hände behöver vi backa lite drygt femton år till 1970 och ta oss till Indien. Vid den här tiden är det inte bara länderna i Asien som intresserar sig för buddhism och strömningar som idag kan klassas som new age. Även västvärlden börjar intressera sig för den här typen av läror.
En av dom som lyckats nå ut till folk världen över med sitt budskap är Bhagwan Shree Rajneesh. Han företräder en religiös åskådning som han menar inte är religiös, i alla fall inte i ordets rätta bemärkelse. Hans inställning är att livet är till för att levas, att man bör anamma vetenskap och kapitalism samt att sex inte är något skamligt utan något som bör uppmuntras. Det här tankesättet gör att han får smeknamnet ”sex-gurun” av indisk press och lite senare världspressen.
Fler och fler följare vill höra vad Rajneesh har att berätta om religion, mysticism och filosofi, vilket föranleder en flytt till Mumbai 1970, där han börjar ta in lärjungar. dom får ta ett nytt namn och klä sig i traditonella, asketiska kläder, samt bära en bild av Rajneesh i ett halsband. Men livsstilen för lärjungarna var inte särskilt asketisk utan var inriktad mot att fira livet och dess sinnliga njutningar. dom skulle dessutom inte dyrka Rajneesh utan han var bara en katalysator, ”som solen för en blomma” var hans egna liknelse.
Tiden i Mumbai upplevs som prövande för guruns hälsa och 1974 flyttar han till Koreagon Park, en bit öster om Mumbai. Där har en rik arvinge och följare av Rajneesh läror sett till att köpa mark för att uppföra ett religiöst center, ett ashram, där Rajneesh kan ta emot fler lärljungar och hålla föreläsningar.
Rörelsen växer än mer, många som kommer till centret för att studera blir får “möjligheten” att stanna kvar och ta slitsamma jobb, naturligtvis obetalt. Det är också nu som det börjar florera rykten om att västerlänningar finansierar sin vistelse i Indien genom prostitution och drogförsäljning.
Dom här ryktena är inte det enda som är problematiskt för rörelsen, Rajneesh har uttryckt stark kritik under längre tid mot både nationalklenoden Mahatma Ghandi och dom organiserade religionerna i Indien. När indiska myndigheter så upptaxerar centret retroaktivt med flera miljoner dollar börjar rörelsen leta efter sig utanför Indien.
Guruns närmaste rådgivare och medhjälpare, Ma Anand Sheela, ser till att planera en förflyttning till USA i början av 80-talet. Hennes make, John Shelfer, köper The Big Muddy ranch på 260 kvadratkilometer i norra Oregon och överför denna till rörelsen ägo. Här planerar man rörelsens stora center i USA, men stöter snart på problem med amerikanska myndigheter och lagstiftning.
Rajneesh planer på att etablera en mellanstor stad på ranchen rimmar inte med delstatslagarna, som i stort sett bara tillåter att man bygger boende för personal som jobbar på bondgårdar och rancher. Vad som följer är en både en maktkamp mellan rådgivaren Sheela och myndigheterna men också en katt och råtta-lek med myndigheterna då man från rörelsens sida försöker dölja hur många som ska bo på området och syftet med byggnaderna.
Det växande religiösa lägret, nu under namnet Rajneeshpuram, liknar alltmer en stad, med riktigt avlopp, polis, brandkår och sjukvård. Den här sjukvården, som sköts av en kvinna vid namn Ma Anand Puja, rymmer bland annat ett laboratorium för att kunna göra undersökningar. Men här ska det visa sig att Puja fått order av Sheela att förvara och ta fram gifter och sjukdomar för att kunna använda mot rörelsens fiender.
Sommaren 1984 åker en grupp från lägret över till staden The Dalles, dryga åtta mil bort, och påbörjar försök med att sprida en brun vätska som Puja tagit fram, men som gruppen inte får reda på vad den innehåller. Man besöker tingsrätten och smörjer in dörrhandtag, man tar sig in på ett politiskt möte och försöker smitta ned deltagarna. Sheela tar med sig några från gruppen och sprider ut vätskan i ett snabbköp innan man till slut drar sig tillbaka.
Sheela och hennes medhjälpare väntar på folk i staden ska insjukna och detta ska i sin tur leda till någon form av reaktion i media men ingenting händer, så planerna går vidare kring hur man ska kunna hantera sina fiender. Man får chansen att återigen testa möjligheten till förgiftning när Rajneeshpuram får besök av två kommissionärer från delstaten senare under sommaren. Männens bil får punktering under besöket och medan dom väntar på att få det lagat bjuds dom på några glas vatten av Puja. Dagen efter har männen blivit ordentligt sjuka, med diarré och kräkningar som symtom.
En av männen, som läggs in på sjukhus i fyra dagar, går senare ut och anklagar rörelsen för att ha försökt förgifta honom och hans kollega. Svaret från Rajneesherna är en av förminskande kommentarer och anklagelser om hysteri. Internt tycks förhoppningen varit att avskräcka myndighetspersoner från att sätta käppar i hjulet för rörelsen, men istället fortsätter trycket mot deras stad och dom ledande för Rajneesh sätter nu ännu en plan i verket.
Planen går ut på följande: om en eller flera följare ställer upp i lokalvalet i Wasco county i november 1984 skulle man, om dom väljs in, kunna avstyra granskningen samt se till att Rajneesh får dom tillstånd som behövs för att fortsätta sin verksamhet. Men för att säkra vinst i valet måste man också säkra ett stort antal röster.
Och hur gör man det, på säkraste sättet? Sheela och den innersta kretsen runt gurun konstaterar att den delen av planen är tvådelad: dels behöver övriga invånare i countyt hållas från att rösta och dels behöver rörelsen säkra röster. Det är därför som man börjar bussa in tusentals hemlösa till Rajneeshpuram, kravet för att dom ska bo där är att dom registrerar sig för att rösta i lokalvalet.
Samtidigt har man i början av 1984 köpt in salmonellabaktierer från VWR Scientific, en leverantör i Seattle, och kultiverar dessa under året för att skapa tillräcklig mängd för att använda i ett förgiftningsförsök. Bakterierna ingick dels i den bruna vätskan som spreds under sommaren och dels mot männen från delstatsmyndigheten. Till en början planerar gruppen att förgifta The Dalles dricksvattenkällor, men man lyckas inte lösa logistiken bakom det sabotaget. I stället, i september, sätter man planen i verket i det som senare kom att klassas som första terrorattentatet med biologiska stridsmedel i USA.
En liten grupp från Rajneesh tar med sig behållare med brun vätska och tar sig runt bland tio stycken lunchrestauranger i The Dalles där dom sprider vätskan i restaurangernas salladsbarer. Och snart ökar antalet fall av påstådd matförgiftning i staden, innan september är över har 751 personer insjuknat varav fyrtiofem behöver läggas in på sjukhus men som tur är avlider ingen av det som visar sig vara ett salmonellautbrott.
Invånarna i The Dalles misstänker att utbrottet har något att göra med Rajneesh, även om det inte finns några konkreta bevis vid det här tillfället. Myndigheterna drar slutsatsen att det istället handlar om en stor mängd matförgiftningar. Men oavsett myndigheternas bedömningar går befolkningen man ur huse för att rösta i lokalvalet. Dessutom har valmyndigheten i Wasco anat att något var i görningen med dom många nyregistreringarna av väljare vilket gjorde att man satte in extra kontroller vid valet. Rörelsen plan misslyckas.
Men det här inte den enda konspirationen man sätter i verket för att skydda Rajneesh. Sheela ansåg att en av Wasco länsarkitekter låg bakom dom problem som Rajneeshpuram fick för sina illegala byggnader och tillstånd och lösningen på allt detta var att bränna ner hans kontor.
Sagt och gjort, i början av 1985 skickar Sheela iväg tre pålitliga medhjälpare för att se till att länsarkitektens kontor eldades upp. Men trots idoga försöka misslyckades man, elden spred sig aldrig och istället fick myndigheterna upp ögonen än mer för dom försök som rörelsen gjorde att sabotera sina motståndares arbete.
Men även internt inom rörelsen började man opponera sig mot vad man ansåg var ett toppstyre från Sheela och hennes krets av medhjälpare. Och det är nu som planerna att ta hand om motståndare, inom och utanför rörelsen, både blir personliga och dödliga. På listan över motståndare som ska dödas finns namnet på en delstatsåklare men också guruns personliga läkare, George Meredith, och hans medhjälpare. Skälet till att läkaren behövde dödas var enligt Sheela att han hade erbjudit gurun droger som snabbt och smärtlöst skulle kunna döda honom om så behövdes.
Det enda försöket att döda någon som genomfördes helt var mot Meredith, guruns personliga läkare. Under en storsamling på sommaren 1985 tar sig en medhjälpare nära Meredith och injicerar honom med en överdos adrenalin. Läkaren lyckas fly och tar sig till ett flygfält där han flygs till ett sjukhus för behandling och han överlever mordförsöket.
Motståndet blir allt större inom rörelsen och till slut kan inte Sheela hålla undan misstankarna eller försöken att komma åt henne. Hon flyr landet i början av september och tar sig till Väst-Tyskland tillsammans med Puja. Samtidigt bryter gurun Rajneesh den tystnad han upprätthållit medan Sheela styrt verksamheten under flera år. Han anklagar henne och hennes medhjälpare för mordförsök och annan brottslig verksamhet och FBI och andra myndigheter bjuds nu in för att kunna genomföra grundliga undersökningar.
Delstatsåklagaren bildar en styrka tillsammans med FBI, Immigrationsmyndigheten och delstatspolisen som tillsammans ska utreda vad som skedde inne i Rajneeshpuram. 4 oktober 1985 får 50 utredare tillgång till staden och väl på plats hittar man labbet där salmonellabakterierna odlades fram. När fynden analyseras av amerikanska Smittskyddsmyndigheten konstaterar man att salmonellabakterierna är av samma typ som orsakade utbrottet i september året innan i The Dalles.
Gurun Bhagwan Shree Rajneesh förhandlar med åklagaren och slipper några konkreta påföljder mot att han utvisas på fem år från USA och samt betala böter på 400 000 dollar. Sheela och Puja grips i oktober 1985 i Väst-Tyskland och överlämnas till amerikanska rättsväsendet i februari 1986. I den påföljande rättgången döms kvinnorna till långa fängelsestraff, men släpps efter förhållandevis kort tid, genom bland annat överenskommelse med åklagaren.
När det bildliga dammet väl har lagt sig är det många som ställer sig frågan: hur mycket visste Bhagwan Shree Rajneesh om det som pågick? Var det han som godkände dom olika planerna eller var allt Sheelas påhitt? Faktum är att det aldrig gick att klarlägga om gurun hade beordrat attackerna eller om allt var planerat och iscensatt av Sheela. Vad som däremot avslöjades i samband med FBIs undersökning av rörelsens stad var att en stor del av rummen på området var buggade. Dessutom var alla telefoner i staden avlyssnade, uppkopplade mot trettiosex röstaktiverade bandspelare. Avlyssning av dom utplacerade mikrofonerna gjordes på två ställen, dels ett kontor på området som var bemannat femton timmar om dygnet och dels i ett hemligt rum i Sheelas hus.
Bhagwan Shree Rajneesh lever sina sista år under nytt namn, Osho, i Indien och dör där 1990. Men hans verk lever vidare och fortfarande idag kan man utbilda sig vid Osho International Meditation Resort. Sheela bor numera i Schweiz där hon tidigare drev två ålderdomshem.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s