Avsnitt 19 – Big Pharma, HIV/AIDS-förnekelse och Tuskegee-försöken

I det här avsnittet: Är det rimligt att tro att läkemedelsbolagen har kunnat bota cancer ett tag nu, men de är mer fascinerade av vinst än att hjälpa mänskligheten? Finns det skäl att tro att AIDS och HIV inte har någon koppling? Och vad är det för koppling mellan den lilla staden i Alabama och oetiska medicinska studier?

Dessutom berättar jag om att det statistiskt går att bevisa att konspirationsteorier inte håller, hur man upptäckte HIV från början samt hur det kom sig att Tuskegee-försöken fick hålla på så länge de ändå gjorde.

Musik i programmet:

Podington Bear – Good Times (länk)

Randy Miller – Country Waltz with Pedal Steel (länk)

Webbsidor:

Avsnittsanteckningar

Kvalificerat Hemligt 19 – Big Pharma, HIV/AIDS-förnekelse och Tuskegee-försöken

På senare tid har vår hälsa blivit en allt mer brännande fråga för folk i gemen. Nu är det inte längre löpsedlar med budskapet ”Gå ned i vikt – ät så mycket du vill”, nej nu är det istället fokus på påstådda superråvaror, magiska metoder och farliga råvaror eller tillsatser [LJUD: SOCKER ÄR FARLIGT! NEJ, FETT ÄR FARLIGT, VÄNTA GLUTEN ÖH ASPARTAM ÄR FARLIGT!].

Men dessa metoder och råvaror ska inte bara se till att hålla oss friskare utan till och med hjälpa oss att bota till exempel cancer eller AIDS. Och den här kunskapen försöker naturligtvis myndigheter och/eller läkemedelsbolag hålla hemligt. På grund av… anledningar.

För när det kommer till hälsa och vård så finns det en uppsjö med konspirationsteorier men med en mer akut känsla av utsatthet hos den troende. Om du tror att, säg, CIA mördade Kennedy påverkar det inte ditt dagliga liv direkt, men tror du att Livsmedelsverket döljer det faktum att gluten är livsfarligt eller att ett läkemedelsbolag har botemedel mot cancer men håller det dolt, ja då tenderar du att bli mer upprörd och mer benägen att sprida dom här idéerna.

Sen har vi den andra sidan av myntet, dom fall där till exempel myndigheter faktiskt dolt fakta eller utfört experiment på den egna befolkningen under falska premisser och sen försökt hålla det hemligt.

Båda dom här aspekterna är en del av dagens program. Jag heter CJ Åkerberg och ni ska vara friskförklarade till det här avsnittet av Kvalificerat Hemligt – den här gången om HIV och AIDS-förnekelse, Big Pharma och Tuskegee-försöken

—–

Oavsett om man pratar om AIDS eller någon annan sjukdom kommer, förr eller senare, ett argument på ungefär det här sättet: Men det är ju läkemedelsbolagen, Big Pharma, som gör det här för att hålla oss sjuka juh!

Grundtesen för dessa konspirationstroende är alltså att läkemedelsbolagen på en övergripande nivå har så att säga kommit överens om att tillverka overksamma mediciner eller hålla effektiva läkemedel borta på global nivå, för att tjäna mer pengar på sina kunder. Därför botar man inte allergier trots att man kan. Därför botar man inte cancer, trots att ett botemedel finns framtaget och så vidare och så vidare.

Men… innan vi tar tag i konspirationsteorierna tycker jag vi börjar med verkligheten och hur den moderna läkemedelsindustrin uppstod.

Ursprunget till läkemedelsindustrin kan sägas ligga någonstans i mitten av artonhundratalet, när apoteken gick från att tillhandahålla medel från växtvärlden, som till exempel opium, till att man skaffade sig kunskapen och möjligheten att förädla och utvinna enskilda aktiva beståndsdelar.

Just opium är ett bra exempel, för redan 1805 hade farmaceuten Friedrich Sertürner lyckats isolera det från opium som vi idag känner som morfin. Men ursprungligen döpte Sertürner ämnet till morfium efter den grekiska drömguden Morfeus. Morfin såldes kommersiellt redan från 1827 men blev än mer använt efter att injektionssprutan uppfanns 1855.

Men även om man lyckades isolera ett antal verksamma ämnen var det fortfarande en utmaning att göra det på en industriell skala. Det var inte alltid som man kunde undvika kontaminering av andra ämnen och ibland kom smittsamma delar med i till exempel vaccin, något som ledde till att patienter ofrivilligt smittades och i vissa fall avled.

Det här ledde i sin tur att länder började lagstifta kring vad ett säkert läkemedel innebar och vilka krav som läkemedelsproducenterna var tvungna att finna sig i för att få fortsätta producera och sälja sina produkter. Krav som fortsätter att utvecklas än idag, både kring forskningen, produktionen och försäljningen.

Idag omsätter den globala läkemedelsmarknaden strax över 1 000 miljarder dollar. Och det är förstås något som ligger dom i fatet, för om det finns pengar i en industri så måste det finnas konspirationer för att tjäna ännu mer pengar… Eller hur?

Så var ska vi börja när det kommer till konspirationstron kring läkemedelsbranschen? Vi kanske ska börja med att tillstå att det har hänt OCH händer en del skit rent ut sagt i den här branschen. Mutbrott, förfalskade studier, försök att påverka politiker i rätt riktning och försök att sälja tveksamma produkter är bara några exempel.

Den här branschen ser lite olika ut, med lite olika lagstiftningar och avtal med staten beroende på var i världen man verkar, men i stort sett är det en vinstdrivande och privatägd bransch. Och det man kan fråga sig är varför just den här vinstdrivande branschen ska agera annorlunda än NÅGON annan industri i världen.

Bara för att man tillverkar en produkt som andra använder för att hålla sig vid liv finns det en inneboende förväntan hos många att just den här vinstdrivande verksamheten har något högre ideal än att just tjäna pengar, som om aktieägare och övriga intressenter helt tappar den affärsmässiga driftkraften inom just det här området. Det vill säga: vinstmarginaler och kostnad för att forska fram läkemedel är av ondo och läkemedlen borde, mer eller mindre, ges bort.

Men vänta, det här är ju bara ett logiskt resonemang, var är konspirationsteorin?!

Jo, konspirationsteorin i det här påstår på olika sätt att läkemedelsbolagen, på ett större plan, döljer botemedlet för cancerformer, AIDS eller andra svåra sjukdomar bara för att tjäna pengar på patienterna. Det ger mer pengar att hålla oss tillräckligt sjuka så att vi tvingas köpa mer läkemedel än att bota grundorsaken.

Grundpremissen är alltså att en hel bransch vet om att ett – eller flera – botemedel finns men vägrar att släppa dom till allmänheten.

Men som med andra konspirationer är det ju omöjligt att motbevisa den här typen av konspirationstro. Det som skulle behövas är någon form av underlag eller studie på fenomenet med massiva konspirationer.

Och faktum är att det har faktiskt gjorts studier på den här typen av konspirationspåståenden, i det specifika fallet att läkemedelsbolag skulle dölja ett botemedel mot just cancer. I studien “On the Viability of Conspiratorial Beliefs”, fritt översatt “om bärkraften i konspiratoriska övertygelser”, av David Robert Grimes påvisar Grimes det svåra i att dölja stora konspirationer, vilket man får säga att dölja ett botemedel mot cancer är.

Vad Grimes gör är att räkna på hur många som är inblandade i en tänkt konspiration och börjar göra statistiska analyser, för att se hur lång tid det skulle gå innan hemligheten kollapsar. Grundpremissen är att ju fler som är inblandade, desto svårare blir det att hålla ihop en konspiration

Och med läkemedelsbolagen blir det lite tufft att hålla denna livsavgörande hemlighet bakom lås och bom då det bara hos världens åtta största läkemedelsbolag jobbar fler än 700 000 personer.   

Så, hur länge skulle hemligheten kunna hålla, rent statistiskt? Strax över tre år, är Grimes beräkning. Och det ska sägas att han inte ger mycket för andra konspirationer heller i fråga om tid. Konspirationer som att man skulle ha fejkat ånlandningen, dölja att vaccin orsakar autism eller att den globala klimatförändringen skulle vara en bluff skulle alla falla inom några år.

Men det här säger ju också lite sig självt, att på samma sätt som 11 septemberkonspirationen är orimlig att lyckas hemlighålla så är mörkandet av ett magiska botmedel omöjligt att hålla hemligt. Alternativrörelsen vill få oss att tro att massiva mängder människor inte bara lyckas hålla årtusendets upptäkt hemligt, plus alla inom angränsande forskning som måste ha varit den här upptäckten på spåren, man ignorerar helt det faktum att även konspiratörernas nära och kära drabbas av olika sjukdomar. Sjukdomar som, enligt konspirationen, lätt skulle kunna botas med dessa hemlighållna mirakelmedel…

Ja, visst är industrin behäftad med problem och skumraskaffärer men precis som med andra, VERKLIGA konspirationer är fokuset värdsliga ting som att maximera sin vinst i slutänden. Inte att sitta på botemedel mot sjukdomar som plågar mänskligheten och låtsas som om det regnar.

——

Ingen kan med säkerhet säga exakt hur det uppstod eller hur det fick spridning. Men i början av 80-talet märkte amerikanska läkare hur två grupper, sprutnarkomaner och homosexuella män, drabbades av en typ av infektion som man normalt oftast bara ser hos dom med nedsatt immunförsvar. Därefter började fall av en ovanlig form av hudcancer bli allt vanligare i samma grupper.

Mängden drabbade blir allt större vilket föranleder amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC att upprätta en grupp för studera det här fenomenet närmare. Utan att veta riktigt vad det är för smitta man har att göra med får den för tillfället samlingsnamnet 4H, baserat på första bokstaven för dom engelska termerna för heroinister, blödarsjuka, homosexuella och Haitier, dom grupper som i högre grad än andra drabbas av den mystiska sjukdomen.

I september 1982 beslutar man sig för att använda det namn för sjukdomen som vi idag är vana vid; AIDS [LJUD: Acquired, Immune Deficiency Syndrome]. Men fortfarande har man inte knäckt gåtan kring VAD som orsakar sjukdomen.

Vid den här tiden är två forskarlag, ledda på var sitt håll av forskarna Robert Gallo i USA och Luc Montagnier i Frankrike, något på spåren och 1983 publicerar man sina resultat i tidningen Science.

Gallos team drar slutsatserna att det virus dom lyckats isolera påminde starkt om en annan typ av virus, humant T-lymfotropiskt virus, vilket gör att gruppen drar slutsatsen att den okända smittan hör hemma i den här virusfamiljen.

Montagniers grupp håller inte med, de hittar proteiner som skiljer sig från den virusgrupp som Gallos team utropat som boven i dramat och kallar istället viruset  för LAV [LJUD: lymphadenopathy-associated virus]. Men tre år senare konstaterar man att de två gruppernas virus egentligen är ett och samma och får namnet HIV [LJUD: Human immunodeficiency virus].

Men hur fungerar HIV och vad är det som gör att smittan leder fram till AIDS?

Till att börja med, HIV är ett virus som överförs främst via sexuell kontakt och utbyte av blod, till exempel via sprutor eller blodtransfusioner. Det smittar inte via saliv eller tårar, för att nämna några exempel.

HIV är ett retrovirus, vilket innebär att viruset tar sig in i en cell och lurar den att ta upp delar av virusets byggstenar. Det innebär att den smittade cellen i slutänden börjar producera proteiner som kan bygga fler virus av samma sort. Specifikt för HIV så angrips människans immunförsvar och viruset förstör de så kallade CD4+ T-cellerna. Dom här cellerna är viktiga för att hålla infektioner och cancerceller stången, utan dom är kroppen öppen för opportunistiska smittor som till exempel tuberkulos att ta över. Och det är när dom här T-cellerna förstörts i en tillräckligt stor mängd som AIDS infaller.

Men, det som tidigare var en garanterad dödsdom inom en snar framtid har idag en klart ljusare prognos. Med rätt sorts medicinering kan den som drabbats av sjukdomen leva i stort sett ett fullgott liv, om än med en kronisk sjukdom.

Så, vad finns det för konspirationsteorier kring detta? Det är väl självklart att kopplingen HIV och AIDS är etablerad och fastslagen. Eller… ? Ni anar var jag är på väg med det här, va?

Tyvärr finns det grupperingar som inte bara anser att HIV och dess spridning är en konspiration utan också att kopplingen mellan HIV och AIDS inte finns över huvudet taget. Det i sin tur leder till att de övertygar en del redan sjuka om att sluta med sin medicinering, något som är rakt av dödligt för HIV-smittade.

Förnekelserörelsen uppstod i stort sett samtidigt med upptäckten av HIV-viruset och hur AIDS uppstår. 1984, samma år som HIV presenteras som orsaken bakom AIDS publiceras artikeln ”The Group-Fantasy Origins of AIDS” i tidskriften Journal of Psychohistory, skriven av psykiatern Casper Schmidt.

I sin artikel påstår Schmidt att den här sjukdomen egentligen är ett exempel på epidemisk hysteri, att det är sociala konflikter som tar sig det här uttrycket omedvetet. Som en passus till detta kan nämnas att Schmidt dog 1994 av, just det, AIDS.

1987 släpper Peter Duesberg, professor i molekylärbiologi, en artikel i tidskriften Cancer Research. Artikeln “Retroviruses as carcinogens and pathogens: Expectations and reality”, för fram teorin att AIDS orsakas av missbruk av droger under lång tid samt antiretrovirala mediciner, alltså de bromsmediciner som används för att dämpa HIV-virusets framfart. HIV är, enligt professorn, bara en ofarlig virustyp som fått skulden för AIDS.

Deusbergs tankar har bemötts, och motbevisats ett otal gånger och kan idag ses mer i klass med påståenden att jorden är platt än genuina vetenskapliga teorier.  Men tyvärr har dom haft tillräcklig livskraft för att anammas av inte bara konspirationstroende utan också stater. Sydafrika tillhör de stater som tog till sig Duesbergs tankar och lät bli att sätta in verksamma läkemedel, med lidande och stort antal dödsfall som följd.

Men tillbaka till tidslinjen och AIDS historia. Vi är framme vid 1988 och det är nu som amerikanska National Academy of Science slår fast kopplingen mellan viruset HIV och sjukdomen AIDS [LJUD: the evidence that HIV causes AIDS is scientifically conclusive]

Trots det här konstaterandet, eller kanske tack vare, ökar mängden alternativa teorier om HIV/AIDS, både bland aktivister och bland en del forskare. Då Afrika var den kontinent som drabbades hårdast började teorier luftas om att sjukdomen egentligen var skapad av CIA för att döda den svarta befolkningen, i USA och i Afrika.

Och det är här som kalla kriget och  underrättelsetjänsterna från Sovjetunionen och Öst-Tyskland, KGB samt Stasi, kommer in i bilden. Den plan som sattes i verket kom att kallas för Operation Infektion, en operation som påminner obehagligt mycket om vad vi ser idag på flera håll kring falska och planterade nyheter.

Återigen hoppar vi bakåt i tiden.

Vi spolar tillbaka bandet till 1983, då den pro-sovjetiska indiska tidningen Patriot får ett brev från en anonym, amerikansk forskare. Den påstådde forskaren hävdar att AIDS skapades vid Fort Detrick, amerikanska militärens center för biologisk krigföring. Här ska man, enligt artikelns påståenden, tagit fram olika typer av virus, men också tagit in virus från amerikanska smittskyddsforskare som jobbade i Afrika och Latinamerika.

Budskapet i brevet var tvådelat: dels så var amerikanska försvarsmakten ansvarig för HIV/AIDS men anklagelsen var dessutom utformad så den även drog med myndighetsrepresentanter som var ute på legitima och humanitära uppdrag i världen.

Nyheten får ingen större spridning och konspirationstanken blir inte en del av den allmänna diskussionen. Men det här, det är bara början. Från och med 1985 ökar man takten på spridningen av desinformation. Och en av grundbultarna för denna del av operationen blir en artikel från den sovjetiske forskaren Jakob Segal, boendes och verkandes i Östtyskland. Och hans artikel målar upp en klart mer ondsint och kalkylerande bakgrund för HIV-viruset

Om du åker norrut från Washington DC, på riksväg 270 lite drygt 6 mil kommer du till förorten Frederick. Och kör du av vid avfart fjorton och fortsätter bara några hundra meter norrut på Rosemont Avenue kommer du till grindarna till Fort Detrick. Den här militärbas var fram till 1969 centrum för USAs program för biologiska stridsmedel. Det året skrev dåvarande presidenten, Richard Nixon, under Genevekonventetionen som uttryckligen förbjöd offensiv forskning på biologiska stridsmedel. [LJUD: Nixons tal]  Forskningen får fortsätta, men då enbart ur ett defensivt perspektiv.

Segal hävdar att det är vid det här militära centret som HIV skapats, av amerikanska forskare på jakt efter ett kraftfullt biologiskt vapen. Forskarna ska ha kombinerat två virustyper för att skapa en ny, farligare virustyp. Det här skulle ha skett 1977 och testats på fångar, men eftersom HIV ligger vilande under en längre tid så, teoriserar Segal, släpptes fångarna fria i tron att dom var friska vilket i sin tur ledde till smittspridning och att AIDS blev en epidemi i till exempel New York och San Fransisco. Men samtidigt är Segal förhållandevis ärlig i sin artikel, att hand påståenden är antaganden och förutsättande och att han inte har konkreta bevis för mycket av det han påstår.

Men det bekymrade inte KGB som nu såg till att sprida dom här påståendena inom sovjetisk och prosovjetisk media. Och som så ofta tidigare använder man sig av ett klassiskt knep: se till att plantera nyheten i media utanför Sovjetunionen först, när nyheten sen publiceras kan den egna pressen hänvisa till källan och uppvisa en propagandavinst som man inte hade, naturligtvis, något med att göra.

Propagandan är når en viss framgång och leder i sin tur till nya konspirationsteorier, som att USA såg till att sprida AIDS-smittade kondomer i Afrika, eller använde forskningsstationer för att sprida HIV och inte hjälpa lokalbefolkningen. Det går till och med så långt att även amerikanska nyheter tar upp tråden kring det påstådda biologiska vapnet. I CBS, på våren 1987 presenterar legendariska ankaret Dan Rather nyheten på följande sätt…

”A Soviet military publication claims the virus that causes AIDS, leaked from a U.S. Army laboratory conducting experiments in biological warfare.

Last October, a Soviet newspaper alleged that the Aids virus may have been the result of Pentagon or CIA experiments.”

Men propagandainsatsen är inte bara en framgång, budskapet är inte något som faller i god jord inom forskarvärlden i Sovjetunionen. Sovjetiska AIDS-forskare, som samarbetar med bland amerikanska kollegor, protesterar mot den här hållningen, att HIV skulle vara skapat i ett laboratorium. Grunden i propagandan tillbakavisas å det starkaste av flera tunga, prestigefulla röster. Och under 1987 bestämmer sig de sovjetiska myndigheterna så för att avsluta operation Infektion då den riskerar att slå tillbaka på nationen. Men skadan, etablerandet av de här påståendena och konspirationstron, var redan skedd.

HIV och AIDS-förnekarna idag är en rörelse som sedan starten är starkt genomsyrad av konspirationstro och -tankar. Alla aspekter av HIV/AIDS, virusets uppkomst och mekanismer, spridningen, kopplingen mellan viruset och AIDS samt möjliga botemedel för sjukdomen, ifrågasätts. Inte på vetenskaplig basis utan utifrån rena känslomässiga eller kulturella grunder.

Och tyvärr är det i de redan drabbade områdena och grupperingarna som det här tankesättet är som starkast.

Ta till exempel den tidigare omnämnde Duesberg, som år 2000 bjöds in, tillsammans med andra AIDS-förnekare, till Sydafrika för att sitta med i presidentens råd för AIDS-frågor. Presidenten, Thabo Mbeki, var starkt skeptisk till bland annat kopplingen mellan HIV och AIDS och ansåg att det fanns andra faktorer som man borde fokusera på. Det innebar bland annat att man inte satsade på att tillhandahålla bromsmediciner till behövande. Senare uträkningar har satt kostnaden för Mbekis inställning till runt 350 000 dödsfall som troligen kunde ha undvikits.

Det är den här totala ignoransen som kanske upprör mest, att förneka något livsviktigt som inte bara är en teori utan också kan ses, så att säga, med egna ögon. Och den här tron drabbar inte bara de troende själva. Även dom som är helt försvarslösa drabbas, som till exempel HIV-positiva mödrar som för över smittan till sina barn om inte medicinering sätts in i ett tidigt skede. AIDS-förnekelse är troligen en av de värsta formerna av konspirationsteori som är aktiva idag…

——

Cirka sex mil öster om Alabamas delstatshuvudstad Montgomery ligger Tuskegee, en liten stad på lite drygt nio tusen invånare. En sak som utmärker staden är att den historiskt sett varit viktig för  afro-amerikaner. Redan 1881 startade en skola här för svarta som kom att bli det som idag heter Tuskegee University.

1923 etablerades Tuskegee Veterans Administration Medical Center, en sjukhuscenter för de cirka 300 000 afro-amerikaner från södern som deltog i första världskriget. Centret behövdes eftersom USA vid den här tiden var segregerad och offentliga inrättningar var uppdelade mellan vita och svarta. Staden och områdets koppling till den svarta kulturen är idag stark.

Men det är inte därför som Tuskegee är känt för dom flesta, istället har det att göra med det experiment som löpte från 1932 till 1972 och involverade USAs folkhälsomyndighet, hemlighetsmakeri samt försök att hålla personer sjuka och som ledde fram till ett antal lagar som begränsar vad vetenskapliga studier får göra samt definierade vad deltagare behöver få veta när de deltar i kliniska försök.

Men låt oss ta det från början…

1932 etablerar amerikanska folkhälsomyndigheten ett program för att studera obehandlad syfilis hos svarta män under sex till nio månader för att sedan studera behandlingsfasen. Vid den här tiden fanns det teorier om att olika folkgrupper drabbades olika, varpå man kontrakterade 700 fattiga, svarta jordbruksarbetare för att studera närmare. 399 ingick som försökspersoner och 201 personer i kontrollgruppen.

I utbyte mot att delta i försöken får männen fri hälsovård och gratis begravning mot att de skriver under på att deras kropp ska genomgå en obduktion. Men deltagandet innebär inte bara att man lämnar blodprov och får blodtrycket taget. Utöver vanliga kontroller ingick också provtagning av ryggmärgsvätska, en smärtsam procedur som troligen få frivilligt skulle ställt upp på. Men försöket skickade ut en uppmaning via posten där deltagarna fick veta att det här var sista chansen för en gratis hälsogenomgång. Således började forskargruppen redan här med att mörka syftet med insatsen, att provtagningen av ryggmärgsvätska var för att undersöka närvaron av syfilis. Men det var inte enda gången försöksdeltagarna fördes bakom ljuset.

Tanken var som sagt att först studera den här gruppen med smittade män under en tidsperiod för att sen sätta in en behandling. Vid början av projektet hade man fortfarande inte börjat använde penicillin mot syfilis utan behandlingen bestod av bland annat en kvicksilversalva och andra, förhållandevis giftiga medel med låg effekt.

Men att sätta in en botande behandlingen föll om intet när en av de finansierande organisationerna, Rosenwald Fund, drog tillbaka sitt stöd till studien på grund av sviktande ekonomi i efterdyningarna av börskraschen 1929 och den begynnande stora depressionen. Projektet stod nu utan finansiellt stöd för att behandla dom sjuka männen.

Däremot kunde man fortsätta studierna av männen och effekten av männens obehandlade syfilis. Programmet publicerade första omgången med klinisk data 1934 och första, större rapporten 1936. Det man kan notera är att inget av detta var hemligt eller försökte döljas av försöksgruppen.

Under andra världskriget mönstrade 250 av männen som deltog i studien varpå det uppdagades att dom var sjuka i syfilis. Militären sa åt männen att söka behandling för sjukdomen, något som forskargruppen bakom studien försökte förhindra, även om data i efterhand tyder på att många männen trots allt fick behandling på annat håll.

Och det här var inte enda gången som forskargruppen bakom syfilisförsöken försökte sätta stopp för en behandling. 1947 blir penicillin standardbehandlingen mot syfilis och amerikanska hälsovårdsmyndigheter sätter upp centraler runt om i landet för att snabbt få bukt med sjukdom. När behandlingen kommer till Alabama och Macon county, där Tuskegeeförsöket pågår, stoppas patienterna i försöket från att få behandlingen. Allt för att säkra ett långsiktigt resultat.

Som jag nämnde tidigare presenteras resultat allt eftersom från försöken och det är inget som ansvarig myndighet försöker sopa under mattan, vilket idag är anmärkningsvärt i sig. Men så, i mitten av  sextiotalet får försökets etiska och moraliska tveksamheter konsekvenser, det leder till mer formella protester från läkare och forskare. 1965 skickar den unge läkaren Irwin Schartz ett brev till forskargruppen där han starkt ifrågasätter  studiens forskningsetiska grunder. Brevet tas förvisso emot, men resulterar inte i någon åtgärd från försökets sida, inte ens ett svar tillbaka.

1966 skickar Peter Buxtun, en epidemiolog vid folkhälsomyndigheten, in en formell protest mot att Tuskegee-studien får fortgå till chefen för avdelningen för veneriska sjukdomar inom myndigheten. Men återigen faller en protest för döva öron. Smittskyddsmyndigheten, som vid den här tiden tagit över ansvaret för studien, svarar att studien behöver fortgå tills alla män som deltar avlidit och obducerats. Myndigheten får också stöd av amerikanska läkarsällskapet i frågan.

Men Buxtun ger sig inte. 1968 skickar han in en ny protest, men som också den avslås. För Buxtun är måttet rågat och 1972 kontaktar han AP-journalisten Jean Heller med alla detaljer. 25 juli publicerar så tidningen Washington Star artikeln ”Syphilis Victims in U.S. Study, Went Untreated for 40 Years”. Och dagen efter följer New York Times med samma nyhet, och det dröjer inte länge förrän nyheten är på landets stora förstasidor och det aktuella samtalsämnet både inom media och inom politiken.

Tack vare uppmärksamheten tillsätter myndigheterna en grupp som så att säga i efterhand ska bedöma rimligheten i studien och om den var rätt uppsatt. Gruppen kommer fram till att det inte finns några medicinska skäl att fortsätta med försöken och man beordrar en nedstängning av studien.

Och när försöket stängs ned samma år lever fortfarande 74 av de 399 männen. Men kostnaden har varit hög, 28 av männen har avlidit i sviterna av syfilis. 40 fruar till männen har smittats med sjukdomen men vad värre är är också att 19 barn har fötts med kongenital syfilis, det vill säga olika nivåer av medfödda skador på grund av moderns syfilis.

Amerikanska staten stäms av medborgarrättsrörelsen NAACP [LJUD: National Association for the Advancement of Colored People] och man går med på att betala ett skadestånd på nio miljoner dollar i dåtidens värde samt erbjuder fri hälsovård till deltagarna och deras drabbade familjemedlemmar.

Utöver den direkta ersättningen till deltagarna resulterar också avslöjandet i att myndigheterna sätter upp ett antal lagar som styr hur man får utföra försök på mänskliga deltagare samt hur man ska informera, hur man hanterar diagnoser och medgivande. Man sätter också upp en avdelning inom folkhälsomyndigheten,  the Office for Human Research Protections, för att övervaka kliniska försök framöver.

Och så, 16e maj 1997 tar amerikanska myndigheter ansvar för det som uppenbart var ett grovt övertramp mot medborgare och där myndigheter och vårdinrättningar brustit i sitt etiska och moraliska ansvar. President Bill Clinton har bjudit in de överlevande från Tuskegee-försöken till Vita Huset för en ceremoni där amerikanska staten erbjuder en formell ursäkt. [LJUD: Talet].

Men oavsett ursäkter och skadestånd så lever arvet från Tuskegee-försöken kvar. Hur stor den här påverkan är är svår att riktigt slå fast. Under förhållandevis lång tid drog studier slutsatsen att försöken hade påverkat afro-amerikaners inställning till myndigheter och folkhälsofrågor negativt i gemen.

Men på senare tid har den här bilden ifrågasatts något, det ser inte ut att vara riktigt så enkelt som att en särskild folkgrupp blivit mer misstänksamma mot myndigheter på grund av det som skedde i Tuskegee i sig utan det krävs mer komplexa förklaringar.

Men liksom med till exempel de verkliga konspirationerna kring MKULTRA och CIAs användning av LSD på den egna befolkningen så blir Tuskegee-försöken en sorglig påminnelse att vissa forskare och tjänstemän är beredda att gå väldigt långt för att pröva sina hypoteser.

Samtidigt blir det en än sorgligare påminnelse om hur enkelt den här typen av verkliga övertramp översätts till en rad fiktiva påståenden och tas som intäkt för att enorma konspirationer i detta nu har iscensatts av amerikanska staten och andra aktörer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s