Avsnitt 21 – Skeptisk verktygslåda

I det här avsnittet: En efterlängtad återkomst börjar med att vi går tillbaka till rötterna. Vad är en konspirationsteori, hur kan man känna igen dessa och vilka verktyg finns det för att hantera dem. Dessutom passerar vi springande förbi både Franska Revolutionen, Roy Andersson och strålningsskeptiker.

För många av er som lyssnar är det mycket som ni redan kan eller känner igen. Men det skadar aldrig att upprepa kunskap och kanske är det så att ni lär er något nytt.

Musik i programmet:

Podington Bear – Good Times (länk)

Podington Bear – Can I talk to you (länk)

Podington Bear – Movin on up (länk)

Video:

  • Youtube, Baloney Detection Kit – Skeptikern och föreläsaren Michael Shermer presenterar inspirationen till det här avsnittet, en mer välfylld skeptisk verktygslåda.
  • Youtube, The Demon Haunted World – Carl Sagans bok, i ljudboksformat, som är en ännu större inspirationskälla för det här avsnittet.

Webbsidor:

  • Sveriges Radio, Filosofiska Rummet – min författarkollega Andreas Anundi är med i radioprogrammet Filosofiska Rummet och diskuterar logiska felslut.

Avsnittsanteckningar

Kvalificerat Hemligt 21 – Skeptisk verktygslåda

Chansen, eller risken, är stor att du kommit i kontakt med en viss typ av påståenden. Du vet, ”jag har sett en youtube-video som påstår att Michael Jackson lever” eller ”Bill Gates vill förgifta tredje världen med vaccin, det säger den här bloggen”. Det vill säga, hederliga konspirationspåhitt.

Men det är något som blir allt vanligare och något som vi vanliga dödliga behöver hantera, i stort sett dagligen. Om det så är vid fikabordet på jobbet, släktmiddagen hemmavid eller festen som tar en olycklig vändning framåt elvasnåret, så har dom alla det gemensamt att du hamnar mitt i en diskussion där tvivelaktiga påståenden och källor används och slutsatserna är minst sagt uppåt väggarna.

Vad gör du?

Det är det vi ska prata om idag, hur konspirationsteorier funkar, varifrån dom kommer och hur du som lyssnare ska själv kunna identifiera och freda dig i det här träsket som är konspirationsteorier. Jag heter CJ Åkerberg och du ska INTE vara välkommen till det här metaavsnittet av Kvalificerat Hemligt för det är vad de vill FÅ dig att tro!, den här gången om konspirationstro, mekanismer och verktyg.

————

Så var börjar vi i det här ämnet, vilken tråd är det bäst att börja nysta i? För att över huvud taget vara på banan så kan vi börja med själva ordet “konspirationsteori”, för har vi koll på termen så vet vi också vad som menas när det används.

Så, låt oss se hur orden konspiration och konspirationsteori definieras. Vi slår upp Nationalencyklopedin [LJUD: HOST WIKIPEDIA] och sätter oss till rätta i chesterfieldfåtöljen och läser…

Konspiration (av latinets conspirare: ‘andas tillsammans’), syftar på ett hemligt samarbete mellan en grupp individer med dunkelt, olagligt eller illasinnat syfte.

Och tittar vi på vad en konspirationsteori är så är den:

en förklaring av ett skeende eller en situation som åberopar en konspiration utan orsak, generellt sett en illegal eller skadlig handling utförd av en regering eller mäktig aktör. Konspirationsteorier producerar ofta hypoteser som motsäger gängse förståelse för historia eller enkel fakta.

Så, för att upprepa och sammanfatta: En konspiration, i dess grundläggande form, är en aktivt dold plan skapad av en grupp för att åstadkomma något antingen olagligt eller något etiskt eller moraliskt tvivelaktigt. Givet DEN definitionen så kan man säga att en konspirationsteori är RÄDSLAN för en icke-existerande konspiration.

Icke-existerande därför att om den var verklig så är det ju ingen teori. Men med risk för att uppfattas som extremt petig är jag inte förtjust i termen ”teori” över huvud taget, den antyder någon form av vetenskaplighet och utredningsarbete bakom, som en vetenskaplig teori när det egentligen handlar om en tro på något, något som nästan kan klassad åt det religiösa hållet.

Men jag kan ogilla det hur mycket jag vill, i folkmun och världen över heter det konspirationsteori och därmed basta.

Hur som helst, konspirationsteorier har ofta problem när man kommer till målen och syftet med dom. Frågar man en konspirationstroende varför till exempel USAs regering skulle ligga bakom elfte september så är svaret ofta kopplat till olja eller pengar eller makt. Meeeeen… Om man nu är så mäktig att man kan iscensätta en så absurt komplex operation så kan man ju undra vad dessa konspiratörer behöver pengar eller makt till över huvud taget.

Och det här är också svagheten i konspirationsteorierna, för när man kokar ned målen i dessa teorier har man i förlängningen egentligen bara två mål att välja på; pengar eller makt.

Det är svårt att hävda att konspirationstro har något tydligt ursprung i historien, alltså att man kan inte säga att dom plötsligt har uppstått ur en enskild händelse. Men i och med att vi människor är både ett berättande och mönsterseende släkte så kan man i alla fall anta att det är ett tänkande som följt oss genom vår utveckling. Oförätter som skett personer långt bak i tiden var inte en slump eller faktiskt orsakade av deras eget handlande, istället var det naturligtvis grannarna, grannbyn, den andra stammen eller någon annan, mer dold och ondsint makt som låg bakom händelsen.

Men om vi ska försöka sätta ned en nål på en tidslinje när konspirationsteorier blir en tydlig del av samhället så skulle vi hamna någonstans i slutet av 1700-talet, i den franska revolutionen. En tid när konspirationsteorier och -tro blev en allt vanligare del i förklaringen av motståndarnas framgångar och påstådda hot mot den egna saken…

Sommaren 1790 och Paris fullkomligt kokar av rykten. Efter stormningen av Bastiljen och kvinnornas marsch mot Versailles är lugnet bräckligt i den franska huvudstaden. Kungen, Louis XVI, som vid det här laget har flyttats från Versailles till Tuileries har planer på att fly från huvudstaden med sin familj till staden Montmedy. Där har kungen en stor trupp, lojala till kronan, som ska hjälpa kungen att en gång för alla kväsa upproret mot hans styre.

Kungen har formellt sett gett sitt ord till att han samarbetar med revolutionen, för att hitta en bra politisk lösning. Men det här tycks vara en chimär, istället står kontrarevolution på dagordningen! Vive la France!

Påhejad av drottningen Marie Antoinette och hjälpta av bland annat svenske officeren Axel von Fersen sätts så en plan i verket att ta sig till dom lojala trupper i nordöstra Frankrike, på gränsen till dagens Nederländerna. Datumet sätts till 21 juni. Och på den här dagen, eller rättare sagt kvällen, har kungafamiljen klätt sig enkla kläder medan hjälpredorna klätt sig desto finare. Drottningen insisterar på att familjen måste hållas ihop, så istället för två mindre vagnar åker familjen i en stor och tung men framför allt långsam vagn.

Det är inte mycket som går rätt under den här flykten och snart har kungen känts igen av en postiljon i Sainte-Menehould. Den här postiljonen, ja han red i förväg och varnade den revolutionära garnisonen i nästa stad, Varennes. Där kunde också kungafamiljen gripas och tas tillbaka till Paris.

Att kungen brutit sitt ord och försökt motarbeta revolutionen skapade en enorm ilska och förakt hos folket från den här stunden. I den atmosfär av paranoia och konspirationstänkande blev den här incidenten bara ytterligare ett bevis på de krafter som konspirerade mot revolutionen.

Och konspirationsryktena blev inte färre när man hösten 1792 avslöjar den berömda järnkistan eller som den hette på franska: ”armoir de fere”. En låssmed har informerat myndigheterna om ett hemligt utrymme som kungen bad om att få installerad. Bakom panelen hittar man järnkistan och i kistan återfanns stora mängder korrespondens med ministrar, revolutionärer och finansiärer som diskuterar och beslutar i politiska frågor som går stick i stäv med revolutionens intressen.

Och resten är, som man brukar säga, historia. Eller så kan man säga att kungens förräderi ledde till att han våren 93 och hans drottning ett halvår senare, i oktober samma år, halshuggs i giljoutinen.

Nästa punkt i historien där konspirationstro blir en viktig del av samhället är återigen i en revolution, denna gång i Ryssland mellan åren 1917 och 1919. Båda sidor i ryska revolutionen fruktar framför allt upplevda men också verkliga konspirationer runt varje hörn. Men man använder också konspirationsteorier i sin egen propaganda.

En av de mer vanligt förekommande påståendena var till exempel att dom kommunistiska revolutionärerna antingen helt styrdes av eller var i maskopi med världsjudendomen. Andra påståenden gjorde gällande att britterna var intresserade av att fälla tsaren för att förhindra att Ryssland drog sig ur Första Världskriget.

Det tragiska med myten om världsjudendomen och den ryska revolutionen är att om man gör en sökning idag kommer man hitta nutida källor som hävdar att det här är en faktisk realitet, trots mängden historiska källor som sedan länge avfärdat sådana påståenden. Det här understryker det något som jag tidigare tagit upp i den här programserien, hur starkt kopplad konspirationsvärlden är med antisemitismen, även i våra dagar.

Men vi har inte tid att stanna till här, vi tar ytterligare ett kliv i historien och befinner oss nu i tiden strax efter andra världskriget. Och det är nu som konspirationsteorierna blir var mans egendom i allt snabbare takt. Och i dom frihetskrig och revolutioner som utkämpas i tredje världen blandas fakta och hittepå, allt för att stödja den eller dom som för stunden håller i makten. Och kanske är det inte så konstigt att man är extremt misstänksam, med tanke på västs och östs påverkansoperationer och direkta insatser, inklusive allt från lönnmord till direkta invasioner, i just dessa länder.

Och på Kalla Krigets slagfält under efterkrigstiden fortsätter konspirationsteorierna vara ett propagandavapen i den globala maktkamp som alltmer trappas upp. Exempelvis används mordet på Kennedy 1963 och HIV-epidemin på 80-talet som plattformar för sovjetisk underrättelsetjänst att plantera påståenden runt om i världen att USAs militär och underrättelsetjänst låg bakom dessa händelser. Målet med sådana påståenden var naturligtvis att utmåla USA i ett negativt ljus, särskilt då den här typen av påståenden fick draghjälp av personer och organisationer med anti-amerikanska attityder. Som exempel kan vi ta ett svenskt exempel, fallet med Roy Andersson och hans film om HIV. Det här är en informationsfilm som beställdes av Socialstyrelsen i mitten av 80-talet. Men när myndigheten såg filmen blev man milt sagt förvånad. För vad filmen påstår är att HIV är en sjukdom som skapades i militära laboratorium i USA…

[LJUD: från Anderssons dokumentär]

Och kanske det inte behöver tilläggas att den här filmen inte var något som man ville befatta sig med på Socialstyrelsen. Men Andersson, han marknadsför den här konspirationstanken fortfarande. Både genom att sälja filmen på sin hemsida och aktivt delta i debatter i den här frågan.

Men oavsett konspirationsteoriernas ursprung kan och bör man hantera dem på samma sätt, med misstänksamt och med koll på teorins ursprung och dess källor. Samtidigt är det självklart att inte alla känner sig bekväma att kasta sig in i sådana situationer, man kanske inte har koll på ämnet eller har tillgång till alla retoriska och logiska verktyg, utan någon som helst förberedelsetid. Och vem vill frivilligt börja ifrågasätta en person som tycks ha koll på ämnet, eller än värre… En familjemedlem på släktmiddagen som börjar orera om sockrets farlighet eller sjukdomar på grund av mobiltelefoners strålning.

Så, tanken med resten av det här avsnittet är att ge er lyssnare en enklare verktygslåda för att någorlunda enkelt kunna identifiera konspirationspåståenden och teorier. För även om det kan kännas oöverkomligt så handlar det faktiskt, i många fall, om vanligt, hederligt kritiskt tänkande.

Så, låt oss öppna verktygslåda och tar fram det första verktyget: Källkritik…

Det här är ett ämne som är högaktuellt i dessa dagar, med allt prat om falska nyheter och påverkan. Och vi människor är inte direkt världsbäst på källkritik, särskilt i kombination med sociala medier och med den hastighet som information och nyheter sprids.

Men det finns några enkla minnesregler vi kan tillämpa när vi hör talas om något som låter konstigt eller för bra eller extremt för att vara sant.

Källkritikens grund är precis som den låter, alltså kritisk granskning av källan. Men det är lättare sagt än gjort, för var börjar man och hur kan man bedöma en källa?

Det enklaste och mest grundläggande tipset är att förhålla sig just kritisk och tillämpa principen att ju mer uppseendeväckande ett påstående, ett citat eller en nyhet är desto bättre och tyngre måste bevisen vara.

Men ibland räcker det inte med att ha en känsla av att något är fel med en källas påstående, man behöver granska det närmare.

I det här läget kan man ta sig en titt på vem som påstår något, om det nu en person på Twitter, en tidning eller en blogg. Har hen eller till exempel bloggen skrivit om andra, lika uppseendeväckande saker tidigare? Kanske det inte är ovanligt att andra konspirationsteorier hittas bland artiklarna eller tweetsen.

Och även om USAs president försöker bygga misstänksamhet kring etablerad media så kan vi krasst konstatera att majoriteten av professionella journalister och etablerad media är mer pålitliga i sin yrkesutövning än generisk blogg eller Twitterkonto där ute.   

Sen, kanske den mest uppenbara åtgärden: kontrollera att det som påstås stämmer. Om det handlar om citat kan man kolla källan där citatet kommer från, säger kontexten och påståendet samma sak nu? För är det något som är extremt vanligt i konspirationskretsar så är det ta ett helt eller delar av ett citat som tycks stödja den egna ståndpunkten.

[PING]

Logiska felslut

Den här kategorin skulle man lätt kunna ägna flera program åt. För det är inte bara så att det är ett komplext ämne. Det finns så många fel du och jag kan göra. Vad är då logiska felslut? Jo, dom är precis som det låter som, det vill säga att den slutsatsen man drar följer inte av dom ingående premisserna.

Men, även om det kan vara svårt att välja passar vi på att riva av några av de vanligaste av felsluten när det kommer till just konspirationsteorier.

Första felslutet har ni nog råkat ut för upprepade gånger om ni varit i närheten av så skilda konspirationsteorier om kost, terrorism eller UFOn. Med ett fint ord kallas felslutet ”Cui Bono”, men i dagligt tal kan man säga ”Vem tjänar på det”.

Vad är det för fel på att undra vem som tjänar på ett skeende då? Jo, det man kan säga är ju att det inte per automatik är någon som ligger bakom en händelse bara för att hen skulle tjäna på det.

Och det här felslutet är så närvarande att du inte kan kasta en glutenbemängd bulle utan att träffa en ”Men vem tjänar på det då, va?!”.

Ytterligare ett felslut som många inom konspirationsområdet ägnar sig åt är det här med akademiska och professionella titlar, det så kallade ”Auktoritetsargumentet”. Felslutet går ut på att påstående blir sant bara för att du hänvisar till en persons titel.

Nu säger jag inte att professionella eller akademiska titlar är dåliga i sig, långt ifrån. Däremot blir det farligt när något blir sant för att en person har en doktorstitel eller är ingenjör.

[PING]

Sista felslutet vi ska prata är förhållandevis enkelt. Principen är följande: bara för att en förklaring inte kan förklara ALLT ned på molekylär nivå innebär det inte per automatik att alternativtron eller konspirationsteorin är korrekt.

För det är tyvärr rätt ofta som samtal om dom här ämnena utspinner sig, kan du inte förklara exakt vad det där ljusfenomenet i himlen är och består av och var det kommer ifrån så måste teorin om utomjordiska besök stämma. Eller kan du inte förklara exakt på millisekunden hur World Trade Center-tornen kollapsade så måste konspirationen vara ett faktum, komplett med hologramflygplan och kärnvapen i tornens källare.

Hörni, vi lämnar felsluten bakom oss och går över till nästa verktyg, hur man känner igen en konspirationsteori.

[PING]

Precis som med övriga verktyg i det här programmet finns det dom konspirationsteorier som inte hymlar med vad dom är för något [LJUD: ÅSSÅ DET NASA SOM LIGGER BAKOM ALLA CHEMTRAILS SOM ORSAKAR GLOBAL UPPVÄRMNING], som brukar inte heller vara så svåra att sålla ut. Det är påståendena och teorierna som är mer välmaskerade som blir problematiska, där man får vara på sin vakt.

En av de mer knepiga grunderna med en konspirationsteori är att den av sin natur inte går att motbevisa, vetenskapligt eller faktamässigt. För alla bevis mot en konspirationsteori är egentligen bevis för samma teori. För om mörkermännen bakom konspirationen lyckats plantera bevis mot teorin visar det bara hur mäktiga dom är!

Alternativet till att bevisen planterats är kopplat till felslutet [LJUD: Cui bono] om vem som tjänar på konspirationen. För personerna bakom konspirationen kan ju ha köpt sig lojaliteten hos universitet, myndigheter, politiker och så vidare och så vidare.

Det här sättet att argumentera förekommer när man pratar om dieter och livsmedelsverket, det förekommer när man pratar om läkemedel och det förekommer här, när man pratar om mobilstrålning och svenska myndigheter.

Ytterligare en beståndsdel i konspirationen är det här auktoritetsargumentet vi var inne på tidigare, alltså något blir sant för en person med en titel hävdar det. Nu kommer det felslutet tillbaka men med en twist.

Inom konspirationskretsar är det väldigt populärt att använda sig av auktoriteter. Ju finare titlar desto bättre; forskare [LJUD: Oh!], filosofie doktor [LJUD: Oh!] eller kanske till och med nobelprisvinnare [LJUD: publiken exploderar!]. Titeln används väldigt ofta samtidigt som argumentet ges, ”men den här forskaren säger att…”.. Strunt samma om resten av forskningsfältet eller läkarsamfunden kommit fram till att det är dumheter, här har vi ju en auktoritet som påstår något i linje med det jag tror på.

Men samtidigt som titeln är ett argument FÖR konspirationen, så är den lika mycket ett argument MOT den andra sidan och deras auktoriteter. Helt plötsligt är det EXTREMT misstänksamt att en forskare uttalar sig i dessa frågor, vem sponsrar hens forskning hmm? Och den där läkaren som säger att vaccin är säkra, han får säkert mutor från läkemedelsbolagen!

Kort sagt; konspirationstroendes auktoriteter är bortom tvivel och oklanderliga. Den andra sidans auktoriteter är alla korrupta, okunniga och oprofessionella. Enkelt, va’?

Konspirationsvärlden har inte bara en övertro på titlar, dom har en övertro på konspiratörerna också. För dom som iscensätter och utför dessa konspirationer har planerat in precis ALLT! i minsta detalj. Inget går fel, någonsin, och ingen pratar bredvid munnen, någonsin. Istället genomförs alla dessa konspirationer som ett välsmort maskineri, varje gång.

Andra sidan av myntet i den här typen av resonemang är att allt som sker, oavsett bra eller dåligt för konspirationen, är planerat och utfört av personerna bakom. Kort sagt: precis allting är bevis för en konspiration och det finns ingen gräns för hur välplanerad och välgenomförd den är.

Och någonstans här stänger vi verktygslådan och skolan för idag. Eller har jag glömt något?

Just ja, vad gör man om man träffar på den här typen av tro och argument där ute i vida världen?

Det är ju helt upp till er hur ni vill hantera situationen, och det finns allt mer eller mindre passande tillfällen att diskutera sötningsmedel, fluor eller vacciner.

[LJUD: På nätet PING, farfars begravning FEL, under en diskussionskväll PING, släktmiddagen när moster Agda berättar om sin cancer FEL]

Men, för egen del brukar jag resonera så här: om personen inte tror på direkt hälsofarlig idéer är det inte så ofta jag ger mig in i diskussion. Gränsen dras ungefär i höjd med när någon börjar prata om alternativa behandlingsformer för cancer eller vägrar vacciner till sina barn.

Men rent allmänt så kommer man, du och jag, att förr eller senare behöva fråga personen på andra sidan diskussionen om vad som skulle få hen att köpa den ickekonspiratoriska sidan av argumentationen. Väldigt ofta kommer svaret bli: aldrig. Och där har vi också svaret på om det då är värt att fortsätta diskussionen.

Kvalificerat Hemligt är slut för idag och jag hoppas att ni som lyssnat blivit lite klokare kring VAD som kännetecknar en konspirationsteori och HUR man hanterar en sådan situation, så man förtrycker den där känslan av att bara vilja ta ett djupt andetag och svara med ett rungande PPPPPPFFFFFFTTTTT!!!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s